Oscarsdagen var wakr Legncrt, uimt oo Mm ro te ÖA a lvl? Ä; dan händt, med fin sköna poetiska flit beskrifwit Zesuitismens och Hierarkiens framsteg; i anledning hwaraf jag i min år 1224 utgifna fritif fäste allmänhetens uppmärksamhet derpå, att Tegner alles nast med poetiska färger beskrifwit en redan inträffad händelse, bwilken jag flera år förut med fåna ningens enfla kraft hade förutsagt, hwarförutan jag anställde en jemförelse mellan Tegners tal på Jus belfästen och på Oscarsdagen. Opinionen war så ensidig, så sällsam i sitt omdöme, att, ehuru jag framgick med bemwisnine gens bela öfwerlägsenhet, blefwo dock både min skrift och jag sielf behandlade med den hierarkiska princi: pens förföljelfesanda, Genom emissariers ränker blef min redan trydta skrift supprimerad; Några få exemplar, bwilka jag löfte med egna penningar i en tidpunkt af förlägenhet, bafwa gått genom tu: sende händer. Ovinionen glömde, att jag framställde mina åsigter med an möjlig aktning för den ppperlige skaldens förtjenst; opinionen tycktes ej begripa, att inbillningskraftens yppighet och omdömets fäterhet aidrig hos någon dödlig sunnits i lika hög grad, somt att en stor skald kan misstaga fig i fås dana saker, fom erfordra ide fantasiens flygt utan skarpsinnighetens blid. Ty wäl beböfwer Örnen fina wingar, för att swäfwa maiestätiskt ibland skyar, men hans öga frådar högre och längre, än mins garna flyga; det år hans blid fom uppföfer, det år hans klor fom gripa rofwet. Opinionen sycktes ej beller begripa, att månge gode författare hafwa funnits före Tegnårs tid, och skola uppträda efter honom; då sådana således afwen funna finnas under hans egen tid. Men i Frankrike har opinios nen förstått, att, änskönt det hade en Woltaire, funde likwäl äfwen Rousseau skrifwa. Opinionen har slutligen förmenat mig hafwa återtagit hwad jag anfört emot Tegners åfigter, derföre att jag i HelfingborgsPolen ofta berömt och upphöjt honom. Men jag berömde honom äfwen i kritiken, och jag belvgar, att jag äfwen häruti finner opinionen conseduent, liksom Cicero säger om lyckan, att bon blott war beftändig i fin obeständighet. Jag fortgår til en annan förutfågelfe. Redan då Congressen hölls i Aachen, der den Heliga Alansens Ministrar öfwerlade, huru slafhondeln skulle förekommas, och de små barbariska Staterna på Afrikanska kusten näpsas, dHfwers fände sag en på Swenska författad skrift till Juris Doktorn Jens Kragh Höst, med anhållan, att han wille öfwersätta den på Tyska språket samt låta införa den i Hamburger Correspondent. Jag wisade i denna skrift, att föremålet för en Congress borde ej wara slika saker, hwilka i fin natur ei funde förhindras, utan jag fäste uppmärksamheten derpå, att i en wrå af Europa suckade ett folt i träldom, att nu wore tiden inne att förjaga Turkarne til Asien, hwilket war stort nog för ett foll utan upplysning, att ert ny-GBretifft rike borde upprättas i öster, hwarigenom det Europeiska Stats systemets jemmwigt kunde bibehålla trots Turkiska Rikets upplösning, så att man icke hehöfde befara hwarkden Rysslands eller Österrikes tilwåxt i siprka och område. Jag minnes ännu wissa drag i min skrift: 3 åberopen tilläfwentyrs toleransen, hette det; men weten J då icke, ott Muselmännen aldrig lära fig fördragsambet, att de ännu i dag hata Chris siendomen, såsom den tid de belägrade Wien, och den ende Zobieski frelste Europa. Weten J då icke, att om Regenterne hade hyst samma tänkesätt i fordna tider, som nu, skulle Petri kyrka i Rom bhafs wa i sekler warit en Turkisk Moske, liksom Sophas kyrka är det ännu i dag, samt att endast Wbis en skulle hafwa bibehållit den heliga ljusastakan på sitt rum?? J åberopen Ottomanniska Portens wanmakt! Wälan! Weten J då icke att Turkarne hafwa i ollmänhet mera personlig tapperbet än de Christne, emedan: Turkar sörtrösta på ett oundmiks ligt öde, och Alkoran lofwar ala dem en floc lön i himlen, hwilka falla för de otrognas swärd. TBes ten I då icke, att Turkarne endast äro wanmägtige, emedan de bruka samma krigssätt, fom under Medeltidens barbari, men att de förr eller senare stola infe nödwändigheten att införa den Eurupeis ffa taktiten. Men om I ite hafwen förjagat Turkarne innan det Enropeiska krigssostemet blifwit injorlifwadt med Turkiska Statsförfattningen, få skall hal wa Asien falla öswer wår Werldsdel och då må man. ropa we öfwer dem, fom fitta vå Europas tbroner, op we öfwer dem, fon förkunna Her rans ord i templen, och we öfwer alla Christna mödror od alla Christna barn, få wida Herran ide. ännu en gång sänder en Zobieski, att fåra spiran iblond folken? wiljen bibehålla freden i Europa. Sen I då ite, att det mörknar i Sster? Förnimmen J icke, att Grekerne ej längre skola sördraga fina bojor? Om I ide förbielpen den Grekiska natioRen ti en Cbriftlig frihet, om I ej förelommen det onda, fom hotar, få skall öfwer Eder falla alt vdern t mU nr. KAN Am TC. Aan ufojufa Hå Greklands firånder.