Wid tidningen om Poft: Direktör Wejlanders dåd. Broder! har Du redan brutit Dina gamla wänners lag, Der Du förr få gerna sulit CM glömt bort bekymrets dag? Trodde jag, Din famn Du sträckte Mig för sista gång, då nyss På Din tröskel jag Dig räckte Skämtande min afskede kyss?, Om jag endast kunnat ana Hwad ej någon såg förut, Att fåsnart Din lefnadsbana Gkulle skrida tid sitt slut; Ack! då hade jag wisst blandat J min afffedesktyg en tår OM en suck än mer framandat, Som Ditt stoft i stället får. Men på Dina läppar glödde Helsan lik den drufwa då, Som för Dina wänner blödde; Jcke tänkte jag derpå, Att den glada wärden wille Bli den förste som sig smög Bort ur sina wänners gille J den mörka grafwens hög. Det dock skedde — så förswinna Måra bästa wänner ju? Ej så lätt wi torde finna Redligare wän än Du; ——— — Uppgift på de förutsägelser i Politiskt HAN i SPEER SIN ömNmAA? uhAA Ty att offra sig för andra Jngen wän så färdig stod; På Din mull jag wille klandra Blott ett fel: Du war för god. Hwarför skall den frommes hjerta Lida för sin fromhets skull OM först finna för fin smärta Lindring i den tysta mull? Gåtan löser ljusets lära: Den fom får i tårar hår Stall i glädje få uppskära 3 den werld fom ofwan år. En gång lifwets mörka gåta Löser ewigheten opp: Såsom de der ej ha hopp re Ty hwad jorden tar tidbata Himlen båttre ger igen, Lyckligare Far oh Mafa OM en tydligare Wän. En gång ljusna wåra öden; Lifwet är ett sorgebref, På hwars blad den engeln döden Wåra wänners namn blott skref; Posten mellan oss och grafwen Yr odödlighetens hopp: En gång fierran öfwer hafwen Brytes dess insegel opp. E. — — — ller Statistiskt afseende, hwilka undertec