Anekdot. Pope bade uti en af fina Epistlar inblandat en bitter satir emot Fruarne och beskyllade dem deri för ola sinnliga swagheter och fel. Hertiginnan von C. .., fom fdrut warit en af Hofwets skönhet er, beständigt beundrad såsom ett mönster för alla qwinliga dygder och i senare åren lefde ganska indraget, gjorde Poeten deröfwer wänliga förebråelser. MNi påstår i Er Epistel, fade Hon, att alla Fruar nära elaka böjelser i sina hjertan. Tror Ni äfwen detsamma om mig och många andra af mitt kön, hwilka ide weta något ondt med fig? — Nådigaste Fru! swarade Pope, då jag talat om det awinliga könet i allmänhet, få förstås det of fig sjelf, att jag ide kunnat tänka på Er. Ni war i Er ungdom en Engel oh är nu ett Helgon. — Sidane äro Poeterne! utropade Hertiginnan, det de besjunga skall antingen förgudas of dem eler förnedrog i fioftet.