Allmänna Betraktelser. (Fortsättning från N:o 7.) 2 f. i Kongl. Reglementet för LaudtsTudsoch Accis-Kamrarne i Ritet den 17 Dec. 1756 stadgar i bestämda ord: att ywarken Hfwers eller Under-Betjente må instänas i någon syssla, förr ån de inför AcciiRåtterne aflagt deras tros oh Embetåseder, hwilket stadgande wisserligen icke blifwit hwarken ändradt eller upphäfwit genom någon senare Författning; utan har det twärtom wunnit ny styrka och förbindande kraff genom de tid efter onnan af Kongl. Maj:t faststälde och tid alla wederbörandes efterrättelse utkomna allmänna edsformulär för Ems bets och Tjenstemän. Wi wilja äfwen tro, att den i detta afseende gifna föreskrift på de fleste ställen och wid de fleste Embetswerk inom Swerige blifwit noggrant iakttagen, samt att en fielfe myndig underlåtenhet deraf icke bör funna undgå laga näpst. Med förundran och ledsnad bafwa wi likwäl fett, att denna laglöshet längre tid opåtald ägt rum inom den högre så wäl som lägre Tullbetjeningen här i staden. Wi kunna likwäl ej minnas, att ett sådant missbruk hår tillåtits förr ån Herr Lindskog blef Tullförwaltare och Herr Wellin Controlleur hår i flas den. Om denna underlåtenhet att uppfyda ett af Lagens ofta nödwändigaste Stadganden hårs rört af ofunnighet eller liknöjdhet kunna wi ej bestämma. Det är också lifgiltigt, emedan begs ge äro oförlåtlige hos Embetsmannen. Ändtligen den 29 sistl. Dec. aflade förenämnde FJulls förwaltare och Controlleur jemte alle de Underbetjente, som under deras tjenstetid blifwit tins fatte inom detta Tulfommare: Diftritt, Tro: oh Huldhetås famt Tienflesed. Wi känna ej, om någon särskild påminnelfe från högre ort flutligen förmått dem härtill, men wi hafwa dock ans ledning att ana något sådant, då de, fom härmed dröjt få långe, just malde en dag om time me, då de wanlige Sessionsrummen på Rådhuset woro upptagne, så att eden måste afläggas på ett Wärdahus. Äfwen hos den, fom ej bar någon närmare fånnedom om Lagens uttryckliga bud i detta fall, maste den fråga, i anledning båraf, någon gång af sig sjelf uppstå: mar denna edgång nödwändig eller ej? War den icke nödwändig, hwarföre skulle den då slutligen fullgöras, helst Lagen utsätter straff för swordom I oträngda mål. Gå framt wi derföre icke wilja medgifwa, att Tullbetjeningen här swor blott af egen böjelse och infall, samt således twärt emot Lag, måste wi wäl medgifwa, att den nu slutligen swurna eden war nödwändig d. w. s. af Lagen påbuden. Men om så är hwad berättigade dem att efter behag så länge dröja dermed, oh månne ide alle de tjenflesåtgårder, fom de före edens afläggande widtagit, i sträng laglig ordning borde annuleras; ty hwad betyder annars Lagens ofmansåberopade stadgande: att ingen må inställas I tjensten förr ån ban tros och huldhetås famt tjenfteseden aflagt — och med inställelse i tjensten kan wäl här rimligen icke menas annat ån att berättigas till-tjens stens utSfning. Förebråelsen för denna underlåtenhet drabbar närmast Tullfommare,Fdreftåns daren och derefter den; fom näst öfwer honom bar infeendet å ordning och skick i detta TZTul-Diftrift. Wi böra ej betwifla, att ju TulsDiftrifts:Chefen sjelf aflagt behörig ed wid ine trädet i Tullwerkets tjenst, eharu wi ide weta, när eller hwarest denna ed är aflagd åfivens fom wi ide kunnat få weta, om, når eller hwarest Tulls DiflrittsEhefås Sekreteraren, som tillika förrättar Tullfiskalstjensten, gått samma ed. Besonnerligt år likwäl, att härwarande Hfwete ock UnderaTulbetjente ide förr blifwit upymärksamme på deras skyldigbet i detta fall, då mid Sjb:Tul sRåtten hår i staden åtskillige gånger anmärkningar blifwit giorda emot sådane pers soners behörighet, fom ide aflagt tjenste:ed eller fått bebörigt Förordnande å sysslan, innan de densamma utöfwade. Kanske om denna ed warit i behörig ordning aflagd hade månget obes bagligt uppträde uteblifwit, som nu wäckt så mycket uppseende och blott kunnat styrkas af får dane perfoner, fom, sjelfwe angifware och åklagare, i följd af deras tjenst och aflagda tjenstesed ägt äfwen rätt att wittna i egen sak. För menniskor af sträng moralitet är all edgång wmits serligen öfwerflödig, emedan de altid bandla rätt endast för det rättas skull och tala sanning blott af kärlek tid sanningen; men för menniskor, som fått sakna en bildad uppfostran, eler,