Swar å de tillmälen, som i åtskilliga Tidningar blifwit gjorda emot f. d. Hell singborgs Posten efter def indragning. (Slut från N:o 5.) Att den anonyme ide är en skarpsinnig tänkare, år redan bewist; men då han uppträdt fås fom en hämnande Nemesis på en fortsatt kränkning af den goda smakens fordringar ; få mid man kasta en blick på den anonymes framstälning äfwen från smakens sida. Till en god smak fordras i feämsta rummet, att rätteligen skrifva sitt moders nåt ; oh dertill erfordras Åter i främsta rummet, att rätteligen slafwa det. J första raden läser man: fednafte Nummer, men det beter: senaste, liksom fe nare när ordet hänföres til tidsförhållande 5 men det heter fed nare, när ordet år pronomen och frågan år om att grammailikaliskt föryållande, såsom den förre och den sednare; då wore det lika orätt, att skrifva den senare, fom i förra fallet det sednasle Nummer, Det får i fierde raden årlagt fin tribut, men bör wara erlagt. 3 den sjunde raden flår: bes nägit, men bör feta; benäget. Det beter widare icke ökat interesse, utan ökadt, emedan tkat år supinum, men ökadt neutrum participii passivi. Raden derefter får: i bredd med hwarann; ett dubbelt fel; ty med ett n fan man wäl skrifwa hwaran i wers, men prosaisk stil Heter det h wa rander a. Samma rad beter det ypttrander, men är ett grammatifal-fel, utan heter yttranden i pluralis, :y ala neutra på e få i pluralis ide er utan en, ehuru det juridiska språkdruket, men oriktigt, skrifwer slutpåståender, förhållander o. s. w. Raden derefter står synes, men efter det swarar til yttranden, skall det beta synas. Det heter widare icke: för att fe förklarat ett utrop, utan förklaradt, eme: dan förklarat är supinum. Raden efter hår: infört od fattat; men bör wara ins fördt och fattadt. Widare läser man hafwit, men det heter baft. Längre mil man ite fortgå i den grammatikaliska upplösningen, men det anförda synes tillkännagifwa, att den anos nyme år en man, fom borde wakta sig att kritisera andra. För öfrigt då den anonyme will gissa till den mening, som författaren sjelf haft, war denna likwäl få tydlig, att författaren undrar öfwer, att någon kunnat misstaga fig derpå. Den anonyme synes icke funna göra skillnad emellan en exclamation och en cathegorisk sats; detta är redan wis sadt, och hans slutkonst är få egen och besynnerlig, att han påstår, det, enligt den sundaste slutkonst, det omrörda yttrandet snarace föranleder til den misstanke, att de, fom ingingo på permanent Nos tering, sammansatt fig, för att med denna nya börda göra 1909 års rewolution förhatlig. Hwilken fund slutkonst! hwilket redligt hierta! snarare skulle man tro fig hos den anonyme warseblifwa fel i det sednare, än i bans förnuft, bwilket eliest bildar slutsatserne. Ja, man skulle funna befara, att i landet funnos hemliga Jesuiter under Protestantismens form. Ty hwilken grym framställning, att Rotskyldige skulle funna misstänkas för att wilja göra 1809 års rewolution förhatlig, derföre att de underkastade sig ett nytt onus! War då icke den friwilliga assägelsen af wissa adliga prerogatiwer en werkan af 1809 års rewolution samt det derpå följande Raksdagsbeslut? Om en slutsats nånsin warit salsk, må det wara denna, och likwäl kallar den anonyme densamma sund, ja den sundaste —