welt med uppsåt will förwända rätt och sanning. Sedan man beswarat hwad i ondra Tidningar blifwit anfördt dels emot f. d SHelfingborg3a Postens Redaktion i allmänhet, dels emot den detaljerade underrättelsen om Roteringssammanträdet i Malmö, bar man äfwen anfett fig befogad, att yttra något i affeende på hwad Kammarherren Bas von G. Copet låtit införa i Nio 46 af Malmö Tidning, Att Herr Kammarherren Copet meddelat ett flags rättelse i affeende på de vttranden, han, ena ligt uppgiften i f. d. Helfingborg8:Pofen, skolat haft wid sammanträdet i Malmö den 23 Septems ber, war få mycket mera hwad man förmodat, som man genast tillkännagaf, att en rättelse, eller närmare upplysning önskades och wäntades, emedan Herr Kammarherren talade länge, fort och lågs mäldt, och åböraren således kunde lätteligen misstaga fig om den mening, fom fanns i talet. Af Herr Baron Coyets bifogade Utdrag af Sammanträdesprotokollet har man likwäl ide kunnat sluta, hwarken att Herr Baron Copet eler Herr Pastor Bruzelius talat mycket. Ty deraf inhämtas blott, att Kammarherren förbehöll fig rättigheten, att få kontant uttaga de medel, fom för def ägande rotes nummer funde belöpa, samt att Tit. Bruzekus instämt deri. Men omv det ena fidan fan blifwa siorkot, att Paslor Bruzelius ytirade fig slarfaldiga reprifer wid nämde sammanträde, få inser Almäns beten å andra sidan, att Kammarherrens gjorda förbebåll är just detsamma, fom if. d. Helfingborgås Posten blifwit antydt med de kortare uttrycken, att Herr Baronen wille hafwa sina pengar; men fom Protokollet innehåller rörande Herr Baronens anmälan slätt ingenting annat, än nämde förbes håll, få bör man ide undro, att det i den detaljerade underrättelsen om det widlyftiga talet förefoms mer ej mindre ån 3:ne särskilta gånger, att Herr Kammarherren mile hafwa fina pengar, det will fås ga sörbehöll fig rättigheten att få kontant uttaga de medel, fom för def ågande Rotenummer kunde belöpa, såsom det slpliferas i Protokolet. War då ide meningen densamma? Afwek Berättelsen från Protokollet i denna hufwudsakliga punkt? och då Tit. Copct, enligt fleras intyg, talat mål en flyf halftimma om saken, och dess anmälan i Malmd Tidning instämmer med Protokollet och beråta telfen rörande det gjorda förbehållet, få hade man önskat meta, hwad Kammarherren eljest ordat ders om ; ty hwad sj lfwa anmälan innehåller, det wisste man förut genom Protokollet och den detaljerade underrättelen. Man har skäl att förmoda, att Talaren under en få lång framssällning ide blott upps gifwit sjelfwa förbehållet, utan äfwen skälen derföre. Man har redan fett, att den detaljerade uns derrätte sen uppgaf samma förhålande, som Baron Coyets annons samt sjelfwa Protokollet, men efter Läsaren ej i Protokollet sick weta hwad skäl Talaren anfört för sitt påstående, få fule det werkligen intresserat, att hafwa genom Tit. Copets anmälan fått läsa de skäl och grunder, fom mos tiwerat handlingssättet, och hwilta under en half tiunnas orerande bade kunnat utweklas, helst hwad Kammarherren tid slptka för fin anmälan låtit i Tidningen inflyta, redan förut war kändt genom sjelfwa Protokollets almängörande in extenso, och Herr Kammarherrens utdrag deraf således roar aldeles öfwerflödigt. OM om Herr Kammorherrens andragna skäl oh grunder woro andra eller bättre, ån de fom blefwo meddelade i anmärkningarna och tillägget, få hade Läsaren påxäknat, att Herr Kammarherren låtit dem komma til Allmänhetens kunskap, få fnart han mine meddela någon rättelse. J affeende på skälen och grunderna har skillnad kunnat äga rum; men man mwådiar til Aumänheten huruwida icke den detaljerade underrättelsen och tillägget instämmer med både Protoz kollet och anmälan, att Tit. Copet förbehöll fig art få ut fina penningar. I öfrigt har Protokollet, hwaraf Herr Baronen meddelade Utdrag, ide upptagit def diskurs, utan endast fromställningens res fultat, oh det år ju möjligt, att Herr Baronen, fom talade långe, wål kunnat säga något, fom för: tjente en balf sida i tryck. Man har en logist term: unius positio non est alterius exclusio; eller, det enas antagande år ide det andras uteslutande. Fastän Perotokollet endast upptager sjelfwa förbehållet, har Berättelsen likwäl kunnat och bort upptaga sjelfwa skälen och grunderna derföre, så wida Talaren för sin egen heder medgifwer att han hade några. Således misstager Tit. Coyet fig i sitt påstående, att författaren afwikit från sanningen i uppgiften af species facti. Ty species facti i afseende på Tit. Copets proposition war den fat: fen, att han mile kontant uttaga fina penningar ; och detta nämdes få ofta, att ingen bort misstaga fig om meningen, Man bar fåledes ide tillåtit fig att misstyda Talarens yttranden, ide ens att pryda dem. Men i fal man misstagit fig om skälen för det gjorda förbehållet, få förklarade man öppet, att man i Tidningarne inbidade Talarens rättelse. Men denna råttelfe Har uteblifwit: ty Tit. Covets anmälan beslycker twertom sanningen af den i tillägget meddella uppgiften, nemligen, att Herr Baronen wille hafwa fina pengar: och werkligen war denna konst, fom sig sjelf är swår,