VV oo RESTE 2—2572 W—2 ä DS ——— Le 7 Ö 114—117 fwoUrfcfamlth, UlUI CTouflu Deslppblilva mens swanesång, men då Exellens Toll war den man, som af hela Tollska ätten, synnerligast utmärkt fig i Historien, få erkännes öpvet, att man ide menat någon annan, ån honom, Om den anonys me warit en of def fore anhängare, har Jnsändaren warit def store beundrare, Ty sedan Magni Stenbocks tid har Swerige näppeligen frambragt hans wederlike. Men detta oaktadt, kan man med sanning påstå, att Exellens Toll ide war of samma spstem, fom 1809 årg Regeringsform utwecklar och sanktionerat. Hans personliga egenskaper och förtjenster woro förträffligare, ån dess politiska prins ciper; frimodigt fon man wåga yttra detta i ett constitutionelt sambäle. Denne sällsynte man til: hör Historien: och Historien wittnar, att han blef störtad, det wil säga aflägsnad af 1809 års Res wolution, emedan han war hufwudet för ett annat spstem: detta oaktadt gjorde han fåderneslandet, genom Swenska armsens räddning, en wigtig tjenst, för hwilken hon förtjent efterwerldens tadfams bet, hwilken han ock wunnit wid den ärofulla likbegängelsen å Bonarps hed. Men allt detta hindrar ide, att Erellens Toll kunnat til fina principer wara af annat spstem, ån det wår Regeringsform, och Riksens Ständer hylla: det hindrar icke heller, att ju mången kunnat misstänka, såsom uttrycken föllo i f. d. Helftngborgs-Poften, att Exellens Toll hyste de nämda afsigter, hwilka, om de ån funnits hos en stor Minisler, en Oxenstjernas, en Richelieus wederlike i talanger, någon wäl funs nat misstänka, men aldrig åtager fig att bewisa. Den anonyme tillkjännagifwer, att Exellens Toll wid samma wärfs utförande endast war ett medel. Men detta strider emot den karakter för hwilken denne man giort sig känd; han lät sig ej anwända till andra wärf, ån dem fom öfwerensstäride med hans principer. Om permanansen hade stridt mot bang grundfatfer, få hade han ej behöft åtaga sig förtroendet, utan kunnat afsäga sig det, med åberopande of 80 I. i Regeringsformen, och bar de kunnat åberopa ej mindre fin ålder, än det wigtiga skäler, ott frågan borde afgöras wid en AA: mån Riksdag. Då Stats-Råder och StatssSefreterare hafwa rältighet att reservera fig mid åtgår: der, fom ej gillas af deras öfwertygelse, få hade också Exellens Tod samma frihet, helst hon, såsom Chef för ett Deagon Regemente, ej war af sitt fal skyldig till en slik förrättning, som ej berodde af militärisk bandräckning. Man kunde ock tillägga, att wid den friwilliga öfwerenskommelsen woro icke alla få sjelfständige och ståndaktige, fom Baron Maclean, hwilken aldrig åtog fig permanansen; men Baron Mackean war ock Er, To08 wederlike, ide til fyftemet, men tid tankektaft och energi, öfwer: träffande honom tilläfwentyrs i karaktersstyrka och diupfinnighet, om han ån war honom underläge fen i snille och fintlighet. Märkwärdigt och intressant skulle det warit, om något Tidningsblad för den tiden Hade gifwit Swenska Allmänheten del af nämde öfwerläggning. Ty ryktet förmäler, ott Erellens Tod både med wänligpet oc med myndighet sökte bringa Baron Maclean til att underkas sta fig permanansen; mycket skall hafwa blifwit taladt af deffe Herrar, såsom proposition och gens swar; men man bör ej gifwa publicitet, efter man omöjligen kan gifwa authenticitet deråt. Men på den tiden saken förebades, borde någon publicist widrört ett så wigtigt förehafwande. Men när den anonyme påstår, att man snarare kunde söranledas til den misstankan, att de fom ingå på permanent Notering sammansatt fig för att med denna nya börda gdra 1809 års rewolution förhatlig, emedan desse Handlade af fri wilja, men ide ren, fom framställde propositionen 5 få är detta en ganska bes synnerlig slutkonst, helst det skulle betyda, att Rotehållarne genom fin egen åtgärd wille wäcka mif: nöje hos fig sielfwa. Men huru ån dette må förklaras, fan den anonyme åtminstone icke påstå, att en Baron Maclean och den Gyllenstjernska ätten samt Herr Grefwe Hamilton, som wid hemkomsten yrotesterade, ej beller de Herrar, fom wid sista sammanträdet reserwerade fig, kunnat bafma den nåns da afsigten; bwarföru tan man i afseende på både det ena och andra partiet kan med fog förklara, att den anonymes slutsats år salsk. Jcke mindre falsk är deras slutsats, fom mena, att den detaljerade underrättelsen förråder ja cobinska tänkesätt; twärtom, ingenting mindre; men den förråder constitutionella principer, sådana, som äro sanktionerade af Sweriges grundlag, hwilken ock i hela skriftwexlingen blifwit åberoxrad. Författaren har få ofta i tryck angripit de fördömliga jacobinska principerna, att han aldrig bort misstänkas derför ; twärtom har han i flera skrifter bewisat, huru Jacobinismen oh Despotismen ödfwerensstämma i en punkt, för ott winna motsatta ändamål, nemligen den, att sätta sig öfwer lagen, att kränka den, att skilja sig wid den; såsom ett beswärligt band. Enligt constitutionella principer deremot kan tänkaren inlåta sig i följande undersökning: 1:o om någre, samt hwilka Rotehållare underskrifwit och antagit den friwiliga öfwerenskommelsen. 2:o Hururuwida denna öfwerenskommelse efs ter rättsprincip är förbindande för Grefwe Hamilton, fom war frånwarande, samt om ban, får fom protesterande, kunnat genom twångsmedel förbindas, att biträda den friwilliga Sfmwerensfommeisen; äfvensom om Krigs-Colegii Dom emot. bemälte H:r Grefwe kunnat winna laga kraft då pros