lighet eller egen oskicklighet. Dwad fom kunde DotA cm Jjutoom TV punrade Ut IEVVISg 195 Me IM lof dertill, emedan Läkaren finner det ide flå in med hans fyftem, bwilfet ban walt efter modens föranderlighet. Har den ene Läkaren funnit för godt, att lösande emulcerande medel äro helsosamma, få brukar han dem, om ån patienten håler på att dd af slapphet; har Han walt incitationssystemet, då inciterar oh stemular ban, om än patienten håller på att brinna upp i feberbetta; det bör: od ffall oh måste hielpa, fåger han med grawitetisk min; och når då patienten Honom tid troks dör, få gapar ban liksom fin döde patient; men låter fig ändå ide råtta af misstaget, utan börjar på samma fått med fin nye patient, och påslår med mycken energi, kraft och decifion, att det bör, det skall, det måde hjelpa, tills hans patienter dö allihop, emedan naturen är lika få enwis, fom Låfas ren sjelf. På detta fått har man Haft exempel, att sådana Läkares patienter ala dött, utom sådana, hwilka blifwit öfwergifna af fin Läkare, såsom ohielplige oh stodde i dödens kamp; då naturen, sig sjelf lemnad, repat sig. Det stora felet hos Läkare i allmänhet, särdeles de Tyske, är således, att de fludera systemer mera ån naturen, att de äro uppmärksammare på Theorier, än på erfarenbetås rön; hwarförutan, efter ingen halt, krokryggig eder armbruten får blifva militär, få borde ide bHels fer någon få upptagas i den förberedande Medinska examen, fom ide utmärkte fig genom frarpfins nighet och ett sundt omdöme. Man borde besinna, att, om det fan blifwa en werklig skada, når förträffliga hufwuden anwändas i juridik måg, emedan deras öfwerlägsna förstånd fan uttänka mes del att kränka Egendomsrätlten och illudeca samhällsfördraget, få fan det åtminstone ide blifwa nås gon skada, utan inåste blifwa en nytta för det allmänna, når de bästa hufwuden blifwa emplojerade til det Medicinska yrket. Ty ide år det tänkbart, att en Läkare med öfwerlägsna natursgåfwor skule anwända dem emot fin patient til annat än att bota honom? Således borde få midt möjligt tillses, att de bästa hufwuden uppmuntrades att wälja det Medicinska yrket; då deremot tid det jus ridiska yrket borde utses dessa jemna tröga naturer, bwilfa ide bafwa en enda ide utom lagen, fom funna uppfätta en skrift efter def ordafätt, aldrig förfumma fatalier, och ide förmå inleda mennis stor i faror, om de än hade hierta dertill: men når deremot dumhufwuden blifwa Läkare och fluga dufwuden blifwa Jurister, då flår det ida til både med belsotillståndet oh egendomsrätten, änskönt man ber någon gång exempel på hederliga Jurister med mycket snille, ehuru frestelsen är stor att funna utan answar ålkomma andras egendom; men motsatsen torde dot wara mera allmänn, och den mesta skadan i juridisk wäg måste nödwändigt de förorsaka, som bafwa både wilja och förmåga.?? Rag må befänna, swarade Raturforskaren, att från en sådan sonpunkt har jag aldrig bes traktat saken; men det har jag erfarit, att om en yngling wisat fig aldrig få egennyttig och listig, så afstyrker man honom ändå icke ifrån att blifwa Lagkarl; och om ett dumhufwud, som aldrig kan fåra fig något med riktigt besked, wil blifwa Medicus, har han ännu aldrig af någon Medicin? Fa: cultet dlifwit afrådd; utan i detta fal får hwar och en följa fin egen håg; men om deremot någon mil blifwa Dansmästare, eller Voltigör, eler Stallmästare, fom ide bar fallenhet derför, få säger honom bang Lärare artigt och uppriktigt: Ni duger werkligen icke dertill ; och detta lår härleda fig derifrån, att en Läkare, en Diplomat fan wara Charlatan, oh orera öfwer hwad han ej förstår; men om den will wara Ridmästare, som behöfwer hålla i manen, men ändå dimper af bäslen wid första språng, eller den will wara Dansör, fom bar kofötter, eder den mil vol: tigera, fom ej fan få mer ån en fot i fender upp i wädret; få — skrattar man åt honom och gif: wer honom namn af Pajas. — Saken år den, att kroppens wanskapligdet lättare upptäckes än förs ståndets och hjertats; hwadan också förståndets deformitet hos Läkaren och hjertats hos Jurister eller Embetsmän i allmänhet ofta undflyr den allmänna uppmärksamheten och endast flår. klar och Sgons skenlig för en skarpfinnig Tånkare. Under det de lärde Herrarne höllo denna diskurs, fann wår Hjelte tiden för läng, och fpars fade i wredesmod med högra foten til den flora muren, att den ramlade ut på en sträckning af 1 mil; hwarwid en mängd böcker blefwo lefwande begrafna, och de öfriga i förskräckelse lupo bort och gömde fig i en wrå, hwaresl lågo en hop släckta solar oh fljernor samt förslitna månar. Nu träds de äfwen wår Hielte utom weriden, och befallte böterna packa fig undan; ty, fade han, låsning har aldrig warit min sak, men solar, stjernor och månar hafwa warit mitt folk, Genast förfogade böcs ferna fig bort med all wördnad för öfwermakten; men solarne, stiernorna och månarna gjorde en lång kompliment, och fade, att liksom han war Jupiters son, woro de Jupiters förgätna tankar; men de önskade återkomma till sitt ursprung, och hoppades att detta Funde ske genom Gudasonens medwerkan. Om det är sannt, att soiarne hafwa fin wärma genom wibrationen, fade wår Hjelte, 12 alten I Kor få en wederbssrliq fart, bwarwid han toa solarne och kastade dem inom muren 8