Den Widunderlige. (En saga.) (Fortsättning från Bihanget till N:o 4.) SX menar ide jag, invände Naturforskaren, men efter. Napoleon likwäl sagt, att om Cor nellle lefwat i bang tid, skulle han upphöjt honom til Prins, få torde han troligen gjort Er til H-rs tig. — Jce för någon jordisk lyda och höghet wärderar jag Napoleon, utan för wetenskapernas skull, dem ban hade försiånd oc hjerta att högakta. Jag fänner djupt wärdct af bong ord i fångens skapen, hwilkas enkla men sublima innehål frapperar allt mer, iu oftare man tänker derpå. Fag skulle finna mig nöjd på denna Hippa, om jag allenast bade den trösten, att Frankrike ej behdfde mig mer, Förlåt mig min Herre! föll Naturforskaren in, jag tänker med Sir Hudson Lowe, att Nas poleon war en bof, fom borde waro glad, att han ej fängslades med bojor. ; Nå! swarade Linne, man bör wara tolerant, ispnnerhet i politiken, od wi böra således belre tala i wetenskapligt ämne. Men Ni behagade säga, att nödwändigheten twang de lärde att ide öfwergiswa mitt system. Hafwa då inga nyhetsälskare sörsökt att etablera ett annat i stället för mitt Sexualsystem 2 Wisserligen, swarade Naturforskaren, hafwa de försökt, men de hafwa ej lyckats deri, mer ån de Alkymister, fom bereda guld. De wilja införa ett få kalladt Naturligt system, hwilket skall ide få långt afwika från wexternas naturliga form, färg och utfeende. :Finnes då, inwände Linne, något mera naturligt ån kön och slägt? Om ån någon skulle wara få uppfinningsrik, att han kunde uttånfa ett få kolladt naturligt fyftem, lempadt efter. andra egenstaper ån dem jag lagt tid grund för wertrikets klassification, få skulle lifwäl ett slikt system, ifonnerbet hos nybegynnare, föda wilerwalla och oceda. Zdeen af systematologi uti naturfunnigheten är ott uppgifwa klasser och kännetecken, efter hwilka förekommande naturalster kunna indelas och i spstemet igenfinnas. Före min tid fanns allenast consusion i hela Botaniken; de gamlas uppgifter tjena til ingenting, emedan de ide kunde uppgifwa bestämda, skärande karakterer. Menar Ni ide att äfwen jag sökte uttänka ett få kalladt naturligt spstem; amen efter mogen öfwerläggning walde jag dock ferual-fyftemet, fom jag med noggranhet utförde. Men, inwände Naturforskaren, iman tröttnar wid det idliga hopandet of nya species, fom tid efter. annan upptäckts sedan Er tid: — Hielped då denna omständighet of ett nytt system, åns skönt I menen att det rika förrådet of nya werter skulle funna medgifwa allmännare karakterer för ett mera Uniwersellt system? Hör då oändligheten ide til allt i naturen? Är det då ide möjligt, att i samma land en owanlig torka eler wäta kunde producera nya wexter, såsom åtminstone den förra alstrar förut okända insekter? Bör man då ide undersöka hwar ny wexts medicinska och efos nomiska beskaffenbet? Ty hwad än Edra förwridna Zdeolister må säga, få helsa dem. likwäl från mig, att. den praktiska nyttan år ändamålet of praktiska wetenskaper. Annorlunda fon förhållandet wara med de transcententala eler moraliska wetenskaper, hwilka likwäl aldrig böra förbise den. praftis ffa sidan af wår warelfe.? Men i ingenting, fortfor Linne, röjer fig de lärdas orimlighet få mycket, fom i Medicinen, Man strider hwart tidehwarf emot döden, efter skiljaktiga systemer. Än bygger man fina fyftemer på Theorien om wätstorna, än på Theorien om de fasta delarne, än åter på läran om nerfwerna; derpå etablerar man inciiations-Theorien; och få åter Natursfilofofiffa systemet; oh man mil, att Naturen skall lempa fig efter: ala dessa hugskott, dem man kallar systemer och Theorier. OM då Naturen icke låter på detta fått wrida fig, utan låter patienterne dö fom flugor, då skyllar man på. patienternes oförsigtighet och olydnad eller uppassningens opålitlighet, men hwarken på spstemets odugs :