örukbara öfwerlefwor woro onm in mwa ätt DEN högförnåme hade ingen skjorta, hwars brufbara öfwerlefwor woro omsypdda tid holsduk och natikappa, hwarförutan dess bela drägt af förs nämt tyg war en illa bopsatt Mosaik. Öch om Helsingborgsbladet är den ende Promwing:T dning, soat blifwit indragen, få må Allmänheten bedömma, huru Han derföre bör anses. Berna Nude den slu:at foslerbrödralag ined a2:ne wäl redigerade Prowins Tidningar, men wille bafwa lika litit att skaffa med den Don Ranudifke Argus, som med denna tiggatesflott, hwilken med lumpsamlores pris wilegier står utanför dörrarna och bettlar almosor, men sljäler hwad den skall betala med för sin magra sörtäring. ii Dessa wanliga Prowins Tidningar kaänna tidlläfwentprs ett flagg Argufisk stolthet deröfwer, att de aldrig blifwit indragne; men de hafwa ju wandrat omkring med wederbörligt pass; oc ingen bar ännu blfwit dömd of med lifwet för det brottet att wara en imbecille. Det sår en besynnerlig erfarenhet, att samma sak och person ofta bedömmas få olika, att hwad den ene onser wara godt, förklaras of andra för en uselhet. Då Allmänheten med intresse läst Hel: fingborgå-Poften; och Herr Baron Raab i swar på den anonyme smadaren kadat def Redaktion förs tråfftig, få påstår den anonpyme smädaren, att den allenast år en forisatt frånkning af biloning ns samt den goda smakens fordringar, och Ärgus pitrar fin harm derdfroer att någon welat hålla och läsa Hels fingborgå-Poften, (obs. detta skedde wid annalkandet af prenumerationstiden, då Argus alltid, lik en slug gäldenär wid uppfågelfestiden, söker upprätthåla sin kredit med skryt och lomt ordprål), förs modligen emedan Argus år få mångordig och återsägonde, att han kanske menar sig böra hafwa ett erclusift priwilegium, att ensamt läsas såsom en politisk och statislisk tateches; ja Argus tilfännas gifwer ej otpdligt sin tanfa, att det bästa sättet att blifwa af med Helsingborgs Posten icke wore dess indragning, utan Almänhetens gemensamma beslut att ide hålla den: merar tå icke Argus, att det suveranaste medlet wore att bugga af handen på dem, fom deltaga i def Redaktion ? men fom de Ändå woro i stånd att diktera, kunde man ju kort och godt afhugga deras bufwuden, och på Turkiskt man. insalta öron oc näsor, samt skicka dem såsom tröföer till Argus och flera andra Tidoningga Redaktioner; men tid hwilken auktoritet hufwudet skulle sändas wore swått att bestämma; ; tiddimens tyrs borde de förwaras i Boftrydares So, ietetens arkif. Sjelf medgifwer likwäl den Delsingborgska Tionings-Nedattionen, att, ehuru den kunnat wara få god fom andra Swenska Tidningars, hor den likwäl warit långt ifrån få tråfflig; men bättre ån den warit skulle den kunnat blifwa, om den haft få gynnsamma coniunkturer, fom Argus, hwilken bor i en bufwudstad, fon Mal wara ett godt flis mat för dem, hwilka eljesl funna lefwa deri. — Sedan Argus sökt nedjätta PHelfingborgs-Poften til ftIubriken af en smädeskrift, bebagar han underråtta Allmänheten, alt def Redaktörer warie a:ne Prec ster. — Argi belägenhet emellan 2:ne Prester är wissserligen obehaglig; och ingen bör undra, att han få fort fom möjligt will komma undan på hwad fätt fom belst, om det ock wore efter aldrig så Turkiska principer och plägseder. Om ock Helftngborg8-Poflen warit redigerad of Presler, så kan man ju deraf förklara dess egna beskaffenhet, att spfta tid något bättre, sann att såsom medel dertill un derwisa, förmana od bestraffa. Ett lågande nit för hwad man anser wara sannt, AN heligt, tillhör iu den Presterliga anda, fom af werldens barn blifwit ida uttydd och swårt kidbjd. 7— Calmar Tidning har ock welat wara med; den hade äfwen något att säga eller rättare att upprepa om den fallne: man låser samma ohemula anmärkningar och beskylnindar ord för ord i Argus och i Calmar Tidning; men man giorde kanske Argus orätt, om man påstod, att det war ban fom stal den smädliga betraftelfen från Calmar Tidning; ty det hade warit att stjäla från ett fottighus, hwors förlag består af allmosor och sammanskott 5 förut har ban haft för fed att fjåta från Tyska författare ; och deri är ban får mer ån Calmar Tiening, hwilken blott tiatrott fig att stjala från Swenska efemeriska blod och icke understår fig att ens Ändra tryde skrif. och fpråkfelen. Men denna trohet förskonar också Tidningen från beskpåningen att ljuga; hwilken man giort HelfingborgåPosten, när den frimodigt yttrat en obehaglig sanning; men utan twifwel skal Ealmor Tidning hwork. Aha indragen eller ställd inför en Jurp-Domstol, och troligen skall den känna fig bögmodig deröfwer. Man bar ibland Allmogen den öfwertygelse, att mon aldrig bör skjuta efter en död, när han utbäres, emedan man då skall blifwa gastkrammad. Men man förnimmer, att ÄArgus, Ealmar Tidning och Chriftlianflads-Bladet, fom ingalunda tidtrodde fig att anfalla Helfingborgs-Zidningen medan den lefde, dod-ide befarat att blikwa fin : amfiftnha Al hem om pvorgsLid