FT RUUNDÄAUAA PAA 76 fö 2 had Nää — Jag år, ropade folianten, den skarpfinnige Baple, fom disputerade wäldeligen på jorden, men fortfätter milt yrke ännu kraftigare här i wårt nya Rike. Jag ser på din positifwa fysionomi, att du hwarken är en critieus eller seripticus, utan tager alla häfdwundna dårskaper för axiomer. Men lofwar du att wara neutral, så skall du få slippa in, för att få se, huru wi lärda hafwa icke mera fred och ro i den andra werlden, än wi hade i livet, Nu feg Naturforskaren öfwer, men då han skulle klättra ned, halkade han och damp ned midt ibland en bop folianter, qwarter, dagblad och bros chyrer, bwaribland blef samma uppståndelse, som när ulfwen kommer ibland fårahuset. Böckerna f0s ro omkring, och slogo honom med fina parmer och blad, liksom när wipor och kajor eftersätta en slaghök. Förlåt mig, gode Herrar och lärde Män! stammade Naturforskaren, om jag på något sätt förolempat Eder, få har det stett emot min wilja,; ty jag är en saktmodig Naturforskare, fom ide will ofreda någon, — Naturforskare! ropades öfwerallt, serdeles af Botanici, Chemister och Filosofer: det war rått intresssant att träffa en sådan, fade den ene; hwad upptäckter i naturen? frågade den andre: man håller fig wål ännu till det phlogistiska systemet i Chemien, frågade den tredje. Tids serligen ide, fwarade Naturforskaren, man onser det systemet för en dåraktig hypothes. — Dårak tig bypothes! skreks der och hwar; och strax satte sig i rörelse, likt tungt Kavallri, en hop tiocka pers gamentsband, hwilka fla xade omkring, fom papperslappar i en storm oh skulle gjort uppror, om iCs fe Baple och Hume, hwilka Hade stort anseende, imponerat silentium, V hwad tillstånd år filofda sien, frågade Fichtes och Schellings spstemer? — Eder idealism är redan ur moden; man ansåg Fichte för diupsinnig, och Schelling för snillrik; men de woro näppeligen annat ån drömtydare. — 8römtydare! slrek hela ligan af eftersägare. Wi borde sätta honom eld i näsan. Akten Eder för sådant, ropade Hipocrates, som eljest räknade elden för ett kraftigt läkemedel; ty hela wårt lärda samfund skulle derwid brinna upp. Hwarfdre kallen I ej Schelling för en plagiator, frågade en folis ant af Plato med wärdighet; ty jag känner mina ideer igen, . dem Schelling uppsiufwat i nya fora mer: men hans anhängare göra gåftbud af lemningarne. Hmwad, föret den nya Scholans brochyrer, har du en stor munn, behöfwer du ock en bred rygg; och derpå började de att bespotta den arelöres de Plato, fom med kallsinnigbet log åt deras upptåg. Waren tyste, ynglingar! fade Kants kritik af rena förnuftet; Edert yrke är att eftersäga, J kunnen ej uttänka något nytt, eder rätteligen begruns da djupsinniga tings Alldeles rått! jag befaller Eder tiga; ty I funnen ej i bindande bewisning framställa Er tanka, tillade Aristotelis Logica. Derpå bugade fig den nya Skolans brochyrer; då lika wäl en del invände: Hhär sker wäl undantag. Men hwad är det för ett grufligt wäsen der borta? frågade Naturforskaren. JH! swarade Kant, det är en hov Katholska och Protestantiska Prestefolianter, fom disputera i Religionssaker. Jag har sökt stifta sörlikning, men de hafwa afwisat mig såsom kättare; och de refwo dessutom 2:ne ärt of mig, så att jag befinnner mig helt sargad och lott. (Tid läsarens upplysning bör anmärkas, ätt store försattares böcker uppkallade fig efter fin auktor, liksom i siora städer Betjenter wid sina fams qwäm falla fig efter fina Herrar, få att ett Stats-RÅd8 Betjent kallas för Stats-Råd, en Generals Betjent heter Generalen, ett Commerce: RNåds Dräng Commerce: Nådet, oM få widare, för att dermed öfwas i en wärdig representation) Men de der Påfliga bullorna, hwad hafwa de att andraga, ef ter de hälla ett få grufligt wåfen 2 frågade Natucforskaren. De prka, fmarade Kant, att Luthers frifz ter skola brännas; men ibland Herrar Theologer har uppkommit en stor missämja, och man fruktar, att wid nu inträffande Jnbiläum kommer alla Påfwens bullor att säljas till någon snusmalare, fås fom alldeles onyttiga för den upplysta werlden. Rubiläuin ! inwände Raturforskaren, äger något fådant rum äfwen Här? Wisserligen, fmas rade Kant; ty i ana wetenskaper firas de upptäckter, fom giort epok i literaturens werld. De fyfles mer fom gifwa anledning til tusende andra skrifter, spatsera i teten för hwar fin fakultet, och hela swärmen af plagiatörer följa efter. Med största grawiteten framträda de Theologiska systemerna, och dessa hafwa gerna lust, att förkättra alla spstemer i andra wetenskaper: de förblanda gerna fina fjelfs tagna meningar med Christendomens ewiga sanningar, och då de wederläggas, larma de grufligen och förkättr a, åberopa inspiration, concilier och Symboliska böcker; men då filosoferna anmärka, att deras onda hämdgiriga finne förråder twetydigbeten af deras egen inspirotion, få utgiuta de anathes mer, och genom deputation til Påfwen anbålla om sanktion på Jnquisitoriska autodafeer; somlige predika korståg emot all sjelfständig forskning, den ene i ett hörn, den andre i ett annat; men som de hafwa ingen egentlig pöbel omkring sig, medför det ingen werkan: under alt detta firas det tåras da Subilåum; sedan volumerne länge fladdrat omkring, flå de fig ana tillsamman på en gång, bars