Wi weta att Febus kör Solens wagn, förespänd af 6 eldröda hästar, och att tiden icke är så noggrant bestämd för en postwagn emellan Berlin och Potsdam, fom för Febi färd emellan Öster och Wester, emedan Solens wagn måste efter olika årstider, utan skillnad på en minut, börja resan, intaga en wiss station på himlarymden wid hwar bestämd tid, och hinna målet i wester på minuten. Således måste Solens kusk håla tungan rått i munnen, och han måte weta, hwad klockan är slagen, lika bestämdt, fom en resande Professor, hwillen på klockslaget skall binna fram tid fin lektion. Nu bände fig, att, iust fom Febus skulle föra in om Westrens port, få hade luftbalongen med sitt förs spann kommit honom i förwäg, och midt i porten flaxade gripörnarne, när de ystre Hästarne skulle in. Hade nu Febus Haft ett yrke, fom fordrat fintlighet, om han hade lärt bruka swärdet, fom en Atletb, i stället för smällpiskan såsom en kusk, få Hade han wetat att fatta råd på platsen; men han blef få perplex, fom en Hof oh MWunciennitets:Benera!; men hästarne wisste dock bättre råd, än Fus sken; ty de wände om den mågen, fom de kommit, od lupo med fördubblad fart tillbaka från Yes ster tid Öster, bwilket aldrig förr händt sedan werldens skapelse. Wäl hade man haft exempel, att Solen stått stilla midt på himlen, för att wara wittne till fallet af Jerieos murar; men att Febus kuskade emot Solens wanliga lopp, det war likaså exempellöst som 1826 års torka, eller methoden Å ett gammalt ia låtande orgelwerk i en Domkyrka, dermed Att man målar det med oljofärg. Sod , ö Läsaren må tänka, att det ide war en munter syn, när man fick skåda Solens wagn ful: stjelpt, hästarne skenande, och Febus under beständigt truttande hålla i tömmen. Hör du Naturforskare! fade wår Pielte, fan du förklara; hwarföre Solen nu löper från IBefler till Öster; det problemet år nog ide få lätt löst efter ditt system. Naturforskaren som icke gifwit aft på orsaken til häsiarnas skenande, fade det war en fat, fom fordrade ett års kaltyl; och menade, att, sedan ban rådfört fig med alla Lärda Samfund i Europa, skulle han nog utgrunda en antaglig hypothes tid förklarande af detta sällsamma fenomen. Det må du göra; men wi hafwa icke ett års betänketid; emedan, om saken icke hjelpes innan morgondagen, så förgås werlden. Ty om Solen löper sin wäg, och aldrig står mer att finna, eller slås rent i tu, som en gammal karet, hwad skall det då blifwa af jorden och dess inwånare, som alla hafwa lif och näring af Soln? Du fäger något, swarade Noturforskaren; men Huru Mal saken hielpa3? Det skall du få se, swarade wår Hielte, Hål dig allenast fast i sadlen; hwarpå det gick såsom tanken och ljungelden; od flux bade wår Hjelte hunnit til Vestrens port, satte fig med Naturforskaren i fin luftbalong, och förde få starkt efter Solen med fina gripörnar, at: en slik kappkörning hwarken blifwit sedd, hörd etter spord i alla werldens tideböcker. Men ett par skenhäslar hinnas ej i ögonblicket; men wår Hielte närmade sig dock Solens wagn allt mer och mer, och hann slutligen opp den och grep fast i det ena hjulet i tanka, att twärstadna hästarne, och wända wagnen om; men hwar han tog, gick det fönder; och deslo snabbare sprungo hästarne, när de förnummo någon bakom fig. Lockligtwis fick wår Hjelte Febus opp i fin luftbalong oh han behöfde rått wäl ett råd af Naturforskaren; ty ehuru han åker i luften, få bade Han likwäl skafwat den fina Huden fönder af hela fin bakdel, hwilken åkomma snart botades dermed, att Naturforskaren lade ett foliiblad af ett lärdt Medicinskt arbete på det ömma stället. Men nu funde ingen hejda häslarne, sedan deras kusk lemnat tömmarne och fys slosatte fig med aft plåsltra fin bakdel; och de trodde att Solen skulle fara bän i det oändliga oh blifwa en Komet, ehuru Naturforskaren påstod, att Kometer wäl bildat fig til Solar, men aldrig twertom. Det höll och rätt; ty när Solens hästar lupit til werldens ända; så slötte de pannan emot en ofantlig hög och wiosträckt mur, lift den Chinesiska muren, få att de störtade omkull; hvar: mid en sådan skakning uppkom, att ett helt land i Asien skall hafwa omkommit af jordbäfning, fom man skulle funna förmoda hade skett före Mosaiska tideräkningen, our ite denna saga Hade den egen: frapen, ott tunna lempas på ala tidehwarf; emedan odödlige Gudar flå utom ala tidsförhållanden. Håll! skrek Naturforskaren, hår blifwer något märkwärdigt att begrunda; efter jag år fom men längre ån Maupertuis eter Regnard, hwilka hunno nåra nordpolen, så har jag lust att titta utom werlden, eller fe huru det går fil i den andra. Flur fick Naturforskaren fina glasögon på, en lorgnett i den högra, och ett mifeoffop i den wenstra handen; sålunda utfruffod flat han hufwudet Sf wer muren. jä 22 22 2. 2