annat ställe; och nar pall wiue slick tn AA AAA GAAA A fr ne må — tillreds att parera slaget: snabb och haftig fom en Romersk Atleth undwek Star kodder hwart flag; men slog sjelf aldrig felt. Du år awick, fom min faders åfkwiggar, fade mår Hielte; du bar gifwit mig många flag; dock taga de sust ide til döden; fast du huggit mig några blodwiten. Jag löper ej undan, som du, för slaget, likt en hund; utan jag står på min plats; du har öfwerflöd på ar: mar; råd bit en af dem; men Starkodder betadade fig; — en hand åtminstone til förlikning! ins wände wår Hjelte; men Starkodder åberopade Thors jernhandske; Nå! fortfor Gudafonen, du har trettio singrar; gif mig åtminstone en af dem, på det jag må förnimma, om du är af ben, fött och blod, eller af wäder och mind; fanffe du är en ande, en skugga, en wålnad, en tanke, mot hwilken jag fåmpar fom en narr? Winden blåser, anden tiger, skuggan swalkar, wålnaden blixtrar fram och förswinner, och tanken kan hwarken ses, höras, eller kännas, swarade Starkodder; men jag blåser ide, jag tiger ide, jag swalkar dig ej heller, jag blirtrar ej fram och förjwinner, du fan både fe och böra mig, och känner du ej min kropp, få känner du dock det swärd jag för.? — ÅÄr du Nordens flarkaste fämpe, inwände wår Hj lte, så fan du wäl tåla ett flag. då du har gifwit mig få många: stå stilla fom den sten, hwarpå iorden hwilar, så will jag med knuten näfwe flå dig för pannan Menar du jag år en ore, hwilken du får flå för pannan, lift de fähiordar med hwilka du i din uppwext gick i wall på Grekiska bergen, swacade Starkodder; hellre skall du få ge mig ett slog för dral: ty jag år döf derpå, och jag fan oldrig höra hvad Odens korpar owiska deri: kanske ett dugs tigt slag kan bota min fråmpa? Nå wäl an! sadejwår Hjelte; men haf dina sex armar i ordning, att du ej faller hufwudstupa på näfan! Derpå knöt wår Hielte sin hand, det han förr aldrig trott sig behöfwa, och måttade slaget efter S:arkodders wenstra öra; men ögonblicket fom wår Hjelte slog till, bukade Starkodder fig neder, hwarwid slaget gick öfwer Honom, och stdtte få wåldsamt till måg: gen af Odens pråktiga kämpasal, att den ramlade ut adl: från vielklaget neder til golfwet; hwarwid siormarne, hwilka stodo på skildtwakt utanför Odens kämpasal, rusade in och frågade hwad Oden Has de att befala. Kafta mig ut den öfwersittaren, fade Oden om wår Hielte; ty han,rifwer neder mitt flott, om han längre får pålas bwarpå ifynnerhet Nordan, samt Östanwinden grepo i wår Hielte, och sleto kläderna sönder, få att han nästan halfnaten skälfde af wrede oc köld. Men mår Hjelte to3 Rordan i den högra oc Östanwinden i dea wenstra handen oc floa dem så bårdt tillsamman, att de blefwo till ett, nemligen en Nordosllig storm, fom blåste honom få skarpt i synen, att han fick frost i näsan. Nu fört sdå kämoawreden på wår Hielte, fom tog Nordosten i den ena wingen, oh slog dermed till Starkodder, så art han haltade på na foten; derpå kastade han Nordosten midt i ansigtet på Oden, så att hans öga blef igeniyckt, ob fade: J:a manar dig ut, listige Oden, fom fett ditt ena öga i pant för den dyrköpta wisheten art flyra en dåraktig werld; och ändock styrer du den icke bättre, ån månge bland jordens Ministrar, (om ide föregripa tiden, utan halta bakefter. Nu har jag nog gjort dig blind som Hödur; nu kan du regera i Walhall såsom man ofta regerar på jor: den; iy förut har man kunnat säga, att bland de blinde herrskar den enögde; du bar skickat mig slormarne på halsen; dem bar jag förmått näpsa, och du log, när Thor uppmanade Starkodder att bekämpa mig, och dan gaf mig hundrade flag, utan att jag kunnat tråffa honom igen med ett enda, emedan ban wek undan såsom luft och watten. Men ingalunda är hinden starkare än leionet, eller dufwan starkare än örnen, fastän desse ofta gå miste om rofwet. Thor har jag öfwerwunnit, ene dan han likt berget ide wek undan, men Starfodder flyrde och fom igen, lift flugan, fom sätter fig på Konungars näsa. Nu uppmanar jag dig Oden, att strida om thbronen i Wadhall, antingen du eller jag skall fitta derpå; gif dina Gudar och Kämpar secken till strid, att hela Wallhall blir ful af wapen och Berferkagång, få att ingen kan wita, od ingen fan fly, utan mina händer slå och ramma i hopen; ty wägen år örpynad af mitt felande slag; och såsom stormarne foro härin, så skola ock Wollhalls Gudar och kämpar den mågen ut Derpå rusode wår Hjelte på Oden, och tog bonom i a larna och ipfte honom upp från sitt säte och war färdig att störta honom utför Wallball neder i djupet; då Oden anropade Gudar och kämpar, hwilka störtade till med Thor och Starkodder i fpets fen; hårda woro de flag wår Hjelte erhöll af Rolf Krake, Harald Hildetand, Sigurd Ning, Eric Segerfål, Ragnar Lodbrok, Fjörn Jernsida, Angantyr oh Frithiof, samt månge andre Nordiske fåme par och wikingsfarare, dem Sagorna förtälja; ty förtwiflad war deras Berserkagång: då slet Oden fig lös oc tog sitt swärd, fom han hade tänkt låta hänga på wäggen till werldens sista strid, och gaf wår Hjelte dermed ett hugg, så att han föll på knå; men då Oden wille gifwa honom änrar ett flag, si då tog den Widunderlige fatt om bang högra handloswe, få att swärdet föll ned; men i or flere sr Micke wjlle toga det UPM, för att nededra allt hwad if och anda hade i Peak: