Mythologisk och Satirisk Witterhet. Det rätta är wisserligen att läsa för nyttan skull; men det är dock icke fördömligt att läsa för nöjet. Hwad man under antydd rubrik får genowögna, åsyftar det sednare ändamålet, ehuru en liten satirisk sidoblick på sitt fått fan medwerka til det förra, Aldrig bar någon tids Literatur få mycket åsyftat förströelse oh tidsfördrif, fom mår, då nästan hälften af det bildade menniskoslägtet icke läser annat än Romaner och Sagor; od hwad wärre är, den allwarsamma, solida Literaturen, hmwartid äfwen moralisk satir hör, föraktas och nedsättes i jemförelse med Österländska och Jndiska dikter, bwilka nu wärderas, och rärnas till höjden af snille, originalitet och diktningsförmåga. En sådan Literatur år likwäl ide annat, ån att fläppa fantasien lös, bwilken dot bör tyglas of för uftet och smaken. Det har fallit författaren in att på några timmar gifwa inbillningskraften fria tömmar i sagans od uppe sinningens werld; och menar, att, om denna dikt har något wärde, är det i anseende till den satir, fom år lissprincipen i hela denna widunderliga skapelse, ywars Hjelte heter Den Widunderlige. (En saga.) Af Mythologien känner man, att den Grekiske Zeus eller Jupiter hade förälskat sig i den sköna Europa, hwilken lift mången annan skönhet ide war få lätt att öfwerwinna. Gudar woro I Hedniska tiden, liksom de förnäme i wår, äfwentprelige för en wärnlös flicka; och Europa såg fig slutligen ingen annan undonflykt, ån att, såsom en radikal fur, yppa fin fara för Jupiters Gemål, den wördiga Juno, fom förwandlade flickan, ide till en flygande fogel, eller en i djupet simmande fisk, utan till en tungfotad fo, och trodde fig dermed hafwa förtagit smaken hos Jupiter, samt frelsat den olpyckkiga. Men Jupiter förwandlade fig til samma slägte af manliga könet; oh ehuru Europa ej war onnat än en fo, få bade hon dot ide fänadens natur, utan mar ännu lika fländoftig, undflyende ten förwandlade Jupiter med al den förfsigtighet, fom anstått en mål uppfostrad Dam. Men når Jupiter, öfwergifwande Olympen med def nektar och Hofdamer, alltjemt förföljde den svrbenade Eu ropa, så såg hon slutligen ingen annan utwäg, än att störta sig i hafwet; men Jupiter stadnade ide på hafsstranden, ehuru han bort frukta, att hang broder Neptun kunnat med fin treudd flåryg: gen af honom, såsom inträdande på Hafsgudens område, utan, äfwen i hafwets wågor eftersatte han den skrämda Europa. Men Neptun, fom fatt od swalkade fig på den kylande böljan, skickade ut en Hwalfisk, fom uppslukade Europa; nu skulle mon wäl tyda, att saken war bulpen, men SFupis ter war enwis, oc for oforskräckt efter sitt rof likaledes i Hwalfiskens gap. Det mar en Tragilk bändelse; dock har ännu ingen författat någon Tragedi deröfwer. ; Huru saken sedan aflopp, förmäler ej Historien. Somlige kritici mena, att Jupiter firade fitt biläger i Hwalfiskens buk; andre tro, att bon förwandlade fig och Curopa til deras urfprunglis ga gestalt, och antingen någon tid bodde i ett slott of koraller på bafwets djup, eller ock förde sin sköna bort på en sky, till en af de täcka Eytheriska lunder på Cypern, bwilka funna förföra äfwen den mest kallsinniga natur, och ingifwa den ett helt nytt temperament. Likgiltig må den gissningen wara; men wisst är, att Europa födde en Son, hwars Fader war Jupiter sjelf; och denne Son war den Widunderlige, hwars öden wi skola förtålja. Jupiter war få wida hederligare, än mången åskslungare nu för tiden, emedan han wårdade fig om fin Sons uppfostran. Så länge Pilten wexte, wågade Jupiter ej taga honom til sitt Hof; ty ban fruktade bannor af Juno. Men han låt uppföda honom i Herdaståndet på något af dessa stköna berg, fom finnas i Hellas. Pilten öfwade fig att fafta sten på bergen, dels med slunga, dels med handen; och wann slutligen en sådan färdighet, att ban slungade en sten upp til Oipmpen, der Jupiter fatt, oh slog bägaren ur Jupiters hand, få att han spillde nektar i sitt skägg. Eljest kunde