det eröfra de genom Rl, imttig day Jpreaoctkl, VU VISS mrnmd (11944 BASE CR fet förstånd och diupsinnig polilik F öfrigt hafwa de twå ben, armar och Egon, men likna dot mes ra apor än jordens menniskor. När luftbalongen framkom wid den wiken, som ligger i wester, så lupo menniskorna upp i tråden lift markattor; och då mår Hjelte, såfom Gudason, kunde tala ala språk; så kände han äfwen det språk man talar i månen, hwilket är en dialekt, som bryter mellan Plattpskan och Småländskan. Han befallte med sin starka stämma, att folket skulle komma till hos nom; men wid det starka ljudet darrade träden, så att menniskorna måste dimpa ned, liksom när man skakar ett äppleträd. Wid det lilfället blefwo många halta, hwilka skickades in på deras Lafas retter, fom äro der i mycket flor, emedan ju sämre mennifkoslägtet blir, i få mycket större aktning fommer Medicinen. Wår Hielte låt då luftbalongen widare så sakta framskrida, och slog ned midt på stadens torg, då genast Borgmästaren och Magistraten uppwaktade honom med ett tal; men just som wår Hielte skulle beswara det, kom en Tullsiskal, och androg allahanda skäl, hworföre wår KHiels te icke kunde få tillåtelse att landstiga, utan skulle genast åerwända, den wäg han fom, Tillika afs fordrade ban dess pass och wille göra beslag på asken såsom kontraband; då wår resande af sin ask iog en af längsta näsorna, och satte den utanpå Tuhfiskal ns andra näsa, föregifwandes, att sådana Ör densdekoraticner brukades i hans land för wissa Tienstemannaklasser. Tuhfiskalen tyckte mål ej om dekorationen; men näsan blaf genast fastwuxen, och då han wille slita den lös, började näsan att grufligen prusta, och förlängdes dessutom såsom elastiskt gummi; den Hade och en fådan tyngd med fig, fåsom hade der warit bly i ändan; få att Tullfiskalen, fom eljest mar högmodig öfwer sitt Embete, från den dagen måste gå lutande och ödmiuk. Sedan han förmårfwat fig en slik näsa, lemnade han den resande i ro; och stadens Masistrat och äldste giorde wår Hjelte en stor högtid; mid hwilken de lkwäl hade söga båtnad; ty först fingo de duta under öppen himmel, emedan han ej kunde gå uns der deras tak; och sedaa bade han lärt fig få liten höflighet i Jupiters och Odens hof, att han åt och drack allt hwad der fans på bordet; och sedan han srågat efter mer, men mtet war att bekomma, steg han upp: men då hon oförsigtigt wände sig, likt Kung Carls Ryttare, stötte ham tid bordet med foten, få att bordet med fat, tallrickar, flaskor och glas ramlade öfwer Ända, Man må wäl bekänna, att Magistraten hade mera anledning att beklaga sig öfwer detta ofog, än Tullfiskalen öfwer hans ankomst till månen; men de funno sig i den belägenbeten med samma förslånd, fom mången Statsman eder Hofman i fina rmocderwärdighetir, Stadens Magistrat och älldste fruklade oc, att äfwen de skulle få en lång näsa. Utan under all saktmodighet tillfrågade de honom, hwad han hade att befalla. Han sörklarade då, att magen hade fått något ; men näsan slätt intet, och befallte ait såsom mensa secunda, borde framsättas en tunna snus; od fom ban wisste, att tobak odades der i landet, begärte han icke blott snus för den dagen, utan wille oc handla snus. för hela sin långa resa kring Panetspstemet. Genast erhöll Hjelten en tunna snus att dermed för: pläga sin hungriga näsa; och HandelssSocieteten anbefalltes att framskaffa hwad förlag of Mus den ägde, för att öfwerlemna åt den nye Handels:Erpediten, Nu börjodes den förnämsta måltiden ; och fedan näsan erbålit tre dugtiga Frisar snus, började den att nysa få häftigt, att alla korswerkshusen ramlade omful och gjorde: derwid betydlig skada. Af sådan anledning fom en deputation til wår Hielte, och med ödmjukhet erböd, att bhan skulle få ol stadens snus för intet, mot willkor, att ban ej tog fig någon pris, förrän han kommit utur månans aotmosfer; delta lofwade han månens inbyggare, och gaf Borgmästaren, Stadens Nloste oh SHandels-Societeren Adelsdiplom, jemte nås ara af de i asten förwarade tår, öron och nåsor, hwilka skulle utgöra den werldens adliga wapen o öldemärke. i vn Sedan wår Hjelte på det sättet siftat i månen en wäsendtlig Borgerlig inrättning, och det of ide mindre orsak, än mången gång i Curopa plågor ske; begaf han fig i fin luftbalong liksom Diogenes i tunnan och nåftan på somma fått, emedan ide blott froppen utan äfwen näsan stod hos nom temligen i wägen. Nåsan fände wäl begår till snus; men wår Hjelte wille dock wara likså orddållig i sitt förbund, fom wåra Kadinetter från urminnestider warit uti fina fredstraktater. Emeds lertid, när han iyckte sig wara utom månens atmosfer, började han att snusa och det med sådan aps petit, att mål aldrig ett sådant nysande blifwit förfpordt i mannaminne. Ehuru luften mar jema och lugn, uppwädtes dock of nysandet en Jjådan storm, att månen derwid månde fig om, och förs ändrade fin ställning, hwarigenom flimatet skall betydligen omskapats. ö (Forisättes.)