det swärd, fom du tog i Nornornas boning ? Blind är du Öde! fom ide fer, att jag ej tagit det underbara swärdet från Nornornas Hos: ning, Wet du då icke, att jag blef få förtiust wid Nornornas andlick, att jag glömde mitt råtta å rende? Skuld har gömt swärdet, och du får det aldrig, förrän du återgifwer Nornorna fin geftalt, och fina taflor, hwarpå de uppteckna dödligas öden. Om du således förljöljt mig för swärdets skull, så har du handlat i blindhet. Wälan! swarade det blinda Ödet, om du ej bortröfwat det swärd jag gifwit Oden, om du lofwar, att ide mer bekämpa Wallballs Gudar, eder bortröfwa mina. Döltrar, få skall jag ide förs följa dig mer : återtag din frihet, och res hwart du behagar ! Sedan den Widunderlige således blifwit förwist från Iympen, och ite bibehållen i Wallhal, samt besegrad af Ödet; få fit han taga samma parti, fom andra äfwentyrare; han wille fe fig om werlden. Han war ide lif dessa hwardagsmenniskor, fom inbilla fig något wara, för det de fett Paris, London eder Moskaw; mera skulle det warit, om desse storskrytare hade hulpet tid: att uppbygga, och ännu mer efter wår tids anda, att förstöra dem; han tyckte wår lida Jord war för liten icke kunde han fom Lunkentus i ett fig klifwa öfwer från Portugal til Brasilien eller få bortåt; ännu mindre kunde han fom Mönckhausen klättra upp til Månan på en Ärterefwa; och om han hade skolat efter def bortwissnande hjelpa fig ned med att taga ifrån ofwan för att knyta tid nedan; skulle det säkert gått honom lika få illa, fom Negerprinsessan, hwilken hade för stor gorge, men ansåg fig behöfwa en Par sisk lösinrättning på ett annat ställe, och trodde det således ide wara spildt hwad fom föll ur näsan i munnen, då hon låt fin Lischirurg göra en operation, som skulle befordra wertens proportion, Wår Hijelte såg mår jord från. en synpunkt, wäl ide fom den namnkunnige Luftseglaren, hwilken fann jorden så liten som en ärt, och menniskorna derpå som hasselnötter: men emedlertid war dock Jorden alltför obetydlig för en med Gudarne beslägtad Yngling. Hans plan war icke mindre ån att — jag säger ej eröfra Planelsystemet, men likwäl besöka det, såsom en stolt Magnat, bwilken är lika klok när han kommer hem, som när han for ut; ty att resa som forskare och wetenskapsman, det war under hang wärdighet, emedan han war få förnäm och wäl uppfödd, att ban aldrig behöfde lära fig något, utan endast må wäl och göra eröfringar nemligen ibland det wacra könet, hwilket likt mången annan Commendant på belägrade fästningar har mycken bravoure, men likwäl låter sig af guldets glans besticka. Wår Hijelte giorde fig färdig, oh hwad fom lekte honom måäst i hågen, dit war att få bese Saturnus; ty han. mente det mar en ort, der hang heta temperament kunde med tiden låta fig fwals ka. Han lät förfärdiga fig en luftbalong, på hwiken han företog planetsystemets werldsomsegling. Nu bar det af i luftens Ocean ; men ju längre han fom upp, ju kallare blef klimatet, få att han omsider frös både näsa och tår af fig. Men hang fader hade gifwit Honom Pandoras aff, hvilken icke war full uted allt ondt, utan af allehanda nåfor, öron, tår och andra nödige lemmar särskilta dimensioner; der han nu kunde wälja efter behag. Nu mindes han, att Venus od Hebe och andra Damer i Jupiters håf bade altid gjort narr af honom för hans underliga näsa, hiviltenfiwor gruftis gen emot hans öfriga figur; derföre tog ban den största näsa han fann, od fom hade liknelse af en Örns näf; han trodde fig genom en flif förändring. winna större insteg hos det wackra könet, hwars ogunst drifwit Honom från Olympen och fört honom tid Wallhall. Sanningen att säga, klädde nå an hos nom rått wäl; men den hade en serdeles olägenhet, emedan den tillhört troligen: en af de Jättar, fom fordom bestormade Olympen, och hwilka förlorade näsorna genom de fräsande Åskwiggarne; den nya. näsan kräfde beständigt snus, men til: en pris git beklagligen åt ett helt skålpund, och dessutom prus stade näsan få förfärligt, att en gång höd lufiskeppet på att spricka wid nysningen, men tog alla fall en sådan riktning, såsom bade en orkan uppstått, få att mår Luftseglare gick miste om kosan. Detta oaktadt kunde Hjelten icke få fig til att capitulera med fin näsa, eder alt på något fått tills fredsställa def begår ; han betänkte ej, att flora mån snusa gerna, dels för wärdigheten, dels ock för att hålla tankarne i contribution; få war Fredriks, Napoleons och Nasenbloms manir, Emedlertid sick mår Hielte dragas med fin näsa, likson andra warelser, hwilka fått för mycket eller för litet deraf; men till lyda i olyckan mar det en förträfflig näsa, fom tålte mycken köld, och kunde defu: tom tiena til Compaf under luftseglingen. Näsan hade nemligen lukt of de sköna tobakslanden, fom odlas i månen; och dit styrdes oförmodligen Luftbalongen. Landet ser der ut liksom Sankt, Helena, 4222222q HHH Äk— A 3 . .3Aam:..