VJUE hor cu tarpE em mt 575 NARE SÅRA Skelblerer: få har händt dig, så skall oc hända mången stor Hjelte efter dig. Mot sådana skall man brufa det wapen, för dwilket de hysa respekt. Jag giorde också, swarade Hjelten! ty jag tog 2 bomber, och slog ben och rygg af bonom; det språket söstod han; ty ban skrek få illa derwid, och bannades få förfärligt, att jag måtte få:ta mina fingrar i dronen. Ny får striden gå an, fortfor Niord, kasta mig luren opp igen: nu hafwa mi parlamens terat nog. Derpå kastade Hjelten upp Iuren tid Niord, då hafswågorna åter störtade samman. Det blef ett förfärligt brusande, och Hjelten stretade emot, så länge han kunde; men slutligen slant foten, och Gudasonen simmade af på tyggen en half mil i hwar kastning. Nu rusade Niord på Gudasonen för att gifwa honom dödsslaget; men hans wapen bet ej skarpare, än når man med en gå8s penna mil skrifwa Historiens minnen på eft helleberg. Men detta oaktadt Hade Gudasonen drunfz nat, om ide en stor Hwalfisk kommit i det samma och med stjerten sl git tin Niord, få att Han flög några mil bort, opp på land, sedan Han under den långa och skyndsamma resan förlorat hela fin krigsrustning, och blef få yr i hufroudet, att han ej sansade sig på ett år, sju månader, nio dagar, fem timmar och åtta minuter, efter wederbörandes Låkaresatteft. Sit dig på min ryga! fade Hwolfsisken; ty min buk war din wagga; din moder har Haft sin sängkammare i mina tarmar, och jag will frälsa dig i nödens stund. Odet är min fiende; jag war fordom en af Asarne; men min olfläckliga törst gjorde, att h la 28allhalls Finans-fyftem skulle blifwit likt det Engelska, om icke Ö et hade kastat mig i Jshafwet under utrop: der kan du släcka din törst din Fyllehund; man gaf mig då denna fula gessalt; och jag blifwer aldrig omskapad förrän Ragnarök inträffat. Glad blef Gudasonen, om satte fig på Hwalfisk ns rygg; och nu git resan hastigare, än när Hwalfifar fara ut på siljagt. Men der harmade Ödet, att Gudasonen ej blef omkommen i sjönöd, och tog derföre Premier: Miniftren Loke i råd med fig, fom fade: Här blifwer intet annat råd, än att, når Hwalfisken simmat öfwer de högsta bergsspetsar, låta wattnet, inom ett ögonblick, sjunka inom fina bräddar, då Hwalfisten ligger gapande på det torra.? Du är en åkta politicus, ropade Gudarne, du wet råd för a0t.?? Planen blef genast werkställd, os Hwalfisken låg på ett högt berg, och Gudosonen fatt ridande uppå bang rygg, helt glad och förs Aj! jag törstar rent ihiel, hwäsle Hwalfisken, om jag ej snart kommer i watten. Har du hulpit mig, fade Gudasonen, få wil jag oc hjelpa dig igen; det bör få trogna bundsjörwanter tid ; hwarpå han tog Hwalfifen i stierten, och kastade bonoan öfwer berg och dalar på en sträckning af twå hundrade tjugo nio Engelska mil bort i Rordsjön, då wid Hwolfiskens fal i Oceanen en stor del af Nederländerna och Marschländerna blefwo alldeles öfwerfwämmade. NatursHiftorici hafwa ife få noga förklarat orsaken till en så häftig öfwerswämning; men hår har man förklaringen så god, som mången annan af de lärdas Hypotheser, och fom uppgiften grundar fig på en historisk beråttelfe, bar den lika få mycken trowärdighet, fom mången annan rörande Nordens äldsta historia. Nu såg Ödet och Loke fin fiende frälsad; men det war stridande mot deras plan; drrföre fös reslog Loke, att Ödet skulle låta ur jordens linelfwor uppstiga ett haf af eld, iust från det Berget, der Gudasonen fann sinn räddning. Det skedde få i ögonbåcket. Gudasonen flod i ett Haf af lågor; men def natur war odödlig; han drack och andades eld; men det förekom honom allenast, som när man tager en sup sprit; det ref honom i halsen, och wärmde i magen; men det smakade honom wäl efter en så lång sjöresa. Hade jag nu haft min Hwalfisk att rida på, så skulle jag snart fläxkt elden; ty dan skulle kastat watlen på lågan med fin wattenspruta; men det betyder och ingenting, mente Hielten, ty jag är ine gen wefling. Han gick igenom elden, såsom menniskorna genom en töcknig luft, och hann flutli: gen till ett ställe, dit inga lågor trängde. Hwad är nu tillgörandes? frågade det blinda Sdet. Jag förflår mig ide blott på politiken, utan äfwen något på Medicinen, swarade Loke. Jag met, att hastigt och stort afbrott mellan köld och wärme har skadligt inflytande på helsan; wi skola låta Nordanwinden komma ifrån Spetsbergen med mn 9 af femhundrade grader; den skall nog swalka Gudasonen, så att han blifwer förwandlad tid en isstod. Redan blåste Nordanwinden med en köld, hwars life bwarken förr eller sedon blifwit spord. Wår Hielte blef af kölden något sömnig; det låt grunden siunka under bans fötter, od wår Hjelte