Kom sjelf an! låt mig ännu en gång sluta dig i mina armar, du skall ide så latt slippa uns dan min wrede. Mina gestalter äro oändliga, swarade Ödet; jag will såsom en orm slingra mig kring dig. Om du än dödar ormen, är likwäl jag obesegrad. Derpå kom en orm af en mils längd, tjock fom Elefanten, med uppspändt eldsprutande gap emot Hjelten, fom trampade ormen få hårdt tid jorden, att han med båda ändarne måste slingra fig kring Hieltens ben, armar, ars lar, hals och hufwud, samt sträckte sedan swans och hufwud få högt luften, att de betäcktes af skyarne. Jag ser på dina grimaser och dina convulsifwa rörelser af muskler och nerfwer, att ormens sammandragna ringar nog göra beswär, hördes det ropas i luften, Min andedrägt blir tung, skrek Hjelten; men jag släpper ej med fotens; utan han fog med begge armarne om den delen, fom tjocknade emot ormens hufwud, och slet til med sådant raseri, att ormen flyckas deg twärtaf; derpå kastade han det ena stycket i öster, det andra i wester; och ropade: 5 skolen icke förenas, förrän I mötens på densamma punkt, der öster blir wester, och wester blifwer öster. Tydligen kunde det skönjas, att ormens hufwud stridde emot, och wille icke resa den långa färden, utan wände tillbaka i motsatt rigtning; men kastningen war så stark, att allt motstånd blef förgäfwes. Men då farten fortsattes i den aflägsna rymden, blefwo båda delarna af ormen upplösta i ett förfärligt blodregn, hwilket swallade ofwer Hjeltens hufwud. Jag fer, ropades det i luften, att du ide älskar wåta former; derföre will jag bewåps na mig mot dig med en naturkraft, fom kallas Oceanen, Wänden om I alla floder, fom ilen mot hafwet, lyften Eder alla insjöar öfwer de högsta bergsspetsar, wäpnen Eder med storm I alla haf kring jorden, oh rusen med förenade krafter öfwar Min fiendes hufwud! Wattnet Iyds de. Hjelten såg Oceanen komma i det aflägna, såsom en blå sky. Han flydde icke; han såg Niord sitta på den skvhöga böljan med utslaget hår; han såg rörliga Alper hwälfwa sig fram. Han hörde stormens tjutande hot, och böljornas brusande fart med hwarje ögonblick blifwa fars fare. Dessa blåa wågor, hwilka förut syntes honom såsom aflägsna bergsryggar, ryckte nårmaa re fram; redan nalkades de wid horizonten; och wår Hjelte kände för första gången en häpen wäntan, liksom når ett Fnfanteri med fälld bajonett afwaktar ett anfall af ett Kavallri, Hrwvils ket med rök och dam framför och bakom sig rusar mot fienden i hwinande fart, då dånet af hästarnas trampning tilltager med hwarje ögonblick. Men på samma fått, fom olyckan och nas derlaget woro gifna, om soldaterne togo till flykten; så skulle ock wår Hjelte hafwa blifwit upphunnen af de brusande böljorna, om det hade fallit honom in att fly. Gerna hade han försökt, huru ban wille lyckas i konsten att svringa; men dels bölls han tillbaka af bedersfåna slan, dels fann han förföket wara förgäfwes. Men just då Gudasonen stod i i orolig afbidan af Oceanens anfall, kom Loke till honom, och sade: Tappre Gudason! det år jag, som tillställt denna olycka öfwer dig, af bämd öfwer din illbragd, att ha skymfat både mig, Thor oh hans hammare. Du bör weta, att iag är Albions PremiersMinifter, oc jag wiglar gerna upp split och oenighet på Continenten, för att deraf draga fördel. Men wil du befria mig från den swåra plåga du förorsokat mig, och återgifwa Thor sin Mjolner i det skick han fått honom af Ödet, så will jag så begå, att antingen böls jorna skola med samma snabbhet sjunka tillbaka, fom de rusat fram, eller ock fran jag skaffa dig Noaks ark, hwilken landat på ett Högt berg, och i lång tid warit obegagnad, liksom wissa Rationerå flottor, hwilka eljest kunde anwändas med större fördel tin fredliga wärf, än någona sin i krig och örlig. Och när du får Noaks ark, så kan du dermed göra en lång upptäckisresa kring jorden, och tillbringa ett ljufware lif, än att strida mot Wallhalls Buar. Talet war wisserligen lika få förledande, fom hade det kommit från en Ministers byrå; men wår Hjelte war, såsom många kraftmenniskor, godtrogen, och betänkte icke, att löftet är godt, men dess fullbordan bättre, samt att i politikens werld har man ännu icke kommit till det resultat, att det rättaste är också det nyttigaste i längden. Utan wår Hjelte antog förflas get, men wille dock hafwa en garanti för traktatens obrottsliga hållande, innan han wille rycka Mjolner ur Lokes ineläwor, hwilket ingen af alla Wallhalls Gudar förmådde. Dertill fann Los ke sig så willig som skyldig, och lemnade wår Hjelte ett ffriftligt kontrakt, med trollrunor förs författadt. Jag förstår ej detta, fade Gudasonen, ty allt hwad jag fan i läswägen, är att läsa innantill Grekiska, ty min uppfostran har just ide blifwit så wårdad; men är du Albions AAA A AS. WML avicQ. Nna Qzansefvraktafer riktiat. Beklaagligen mar likwäl