SAP UFEF 2 v::: 96 Öd FFPITCFCAA AAAnn ÅF UL UU MI ETTA U qfFE der allt är tyst, som grafwen. Alexandrias Bibliothek, som Omar uppbrände, har Jupiter åter lanrok. bland rök och aska. Det skall wara din sysslosättning i ställe för slända och pinnrock. Hu Werdand! skall hafwa ett flott, uppfördt efter den nyaste Arkitekturen; mogna frukter skola wara din föda, wälluktande rökelser och oljor skola förhöja din skönhet; Tidnins gar af allahanda slag, helst sådana som beskrifwa nyaste moder för klädedrägten, blifwa din lektyr; oh gamla sladderkärringar, fom liuga och förtala, äro din betjening. Baler och fålljfas per skola våskynda tidens fart: då din Äldre syster endast någon gång håller en åmminnelsefest, der hennes prydnad är en wördnasbjudande wärdighet, hennes thron en graf med finnebilder af förswunna tidehwarf, få dansar lättsinnigheten på dina högtider, din prydnad är ett wällustigt behag, och din thron nöjets altare. Sång och musik, ögonblickets döttrar, skola uppwakta dig, samt helsa dig, då du insomnar och då du waknar. Du Skuld! har lofwat mycket, jag wil gifwa dig hwad fom anstår naturen af ditt mås fen, Ditt flott skall byggas af moln, def fenster äro purpurskyar, och regnbågen är def hwalf. Din spegel blifwer en jordisk skönhets öga, fom blickar åt det land, fom hyser hennes älskare. Hoppet oc längtan göra dig sällskap iden herrliga trägård, der allting blommar, men ide gifwit någon frukt; och framkallas några frukter, äro de blåsta af glas med sköna färger, men de smaka, de läska icke; de äro såsom såpbubblorna, hwari himlen speglar fig, men de förfoins na endast för ett andedrag. Chemiska laboratorier, som lofwa herrliga upptäckter, finnas i ditt sköna slott: en Chemiä och en Botanices Profesor pungslå dig hwarje dag, och du trassera på lotterier oh en pharaobank. Du skall alltid wara glad, fom en femtonårs flicka, bwilfen tror, att alla kavaljerer, fom kastar en öm blick på henne, skall fria till henne, och fröjdar fig åt fes gren och åran att gifwa dem en korg. Ditt. flott swäfwar i luften, och när jag will besöka dig, wore det förgäfwes att finna ditt rum, om jag ide wore en Gudason; ty än har slottet seglat till solens nedgång än tid def uppgång, än til södra, Än til norra hemisferen. Lika få föränderligt det är til rummet, lika ombytligt år det tid fin form, och liknar deruti himlens skyar, hwilka ide äro de samma morgon och afton. Men på det jag måtte lefwa ett lyckligt äktenskap I frid db sämja, will jag känna Ert lynne, karakter och dygder, men isynnerhet fel, på det jag wå weta att lempa mig derefter. Har du något fel min trolofwade Brud! fade Hielten tid Urd, och har du aldrig älskat nås gon förrän mig? Jag wet, swarade Urd, ingenting med mig. Fo, det skall man säga, föll Werdand m: jag wet nog hwad som skulle händt en afs ton, om ide wår fader waktat henne, Wet du min wän! att man Fan aldrig göra henne tid pass; hon är få lif en gammal kärring på jorden; ty hon tadlar och krit serar allt hwad fom jag gör eller säger, eller och hör hon aldeles ide på. Når jag talar om de nyaste modefoftys mer i Paris, eller präktiga sångfester i London, eller Napoleons bataljer, få swarar bon mig med att beskrifwa Alexanders och Gäsars bedrifter, Kung Davide fröna musik och Salomons tempel, pyramiderna i Egypten, monumenterna i Jndien och jättekumlen i Norden. Jag fa aldrig få henne att höra ett enda ord, fastän jag räsonerar med henne från morgonen tid qwällen. MåÅ! det felet fan jag bättre lempa mig efter ån du, min älskwärda Werdand! Jag skall med wördnad afhöra Urds berättelser, och ibland lägga en lögn till, hwilken hon skall få råtta med samma kritik, fom en Riks-Antiquarius. Men har du ej fielf något fel, min öta wän! Jag wet, swarade Werdand, ingenting med mig. yJag må werkligen säga, fade Urd: Jag met nog hwad fom skulle händt en natt, om icke wår fader sjelf waktat henne. Hon wet ingenting med sig; det sanna är, att hon wet ingenting; hon år ett barn, fom aldrig werer, och aldrig får förstånd, hon talar, hoppar, fyrins ger, danfar och skrattar och år yr, fom en glädjeflicka. Hon blifwer dig aldrig trogen; utan tycker om den hon sist fer. Jag fan hafwa mina fel, men år dock allwarsam, stadig, förståndig och trogen, och fan med min erfarenhet gagna ditt hus. 33. —