— — — Tillägg och anmärkningar wid den detaljerade underrättelsen om sammanträdet i Malmö den 23 Sept. 1826. Forts. från N:o 85 och slut.) Om Jnsändaren hade warit närwarande wid berörde sammanträde, skulle Han noggrant uppfattat oh meddelat nästan hwart enda ord, hwar enda inwändning, som haft ringaste bes röring med ämnet. Men då Jnsändaren grundat fin uppgift på berättelser af olika personal, hwilka han måst jemföra med hwarandra, för att deraf bilda ett helt med en hållning, fom ans stod de uppträdande personernas werkliga karakter och tänkesätt, få må man wäl å ena sidan medgifwa, att en bwar wisat fig trogen den karakter, fom utgör hans personliga wäsen, och och att de alla icke uppgifwas hafwa sagt annat, än hwad fom öfwerensstämt med deras grund: satser och afsigter, eller den reservation, hwartill de ansett sig berättigade; men man må icke wänta hwart ord och uttryck så troget återgifwet, som wore det till Protokollet dikteradt, och liksom Jnsändaren hade warit Protofols-Sefreteraren wid sammanträdet. — Man förutsätter twertom det wett hos Läsaren, att han i den detaljerade underrättelsen allenast wäntar innes hållet af de widlyftiga debatter, hwars resultater blifwit antydda. Man har följt den gång, som öfwerläggningen tagit; man har uppfattat de hufwudsakliga åsigter, fom blifwit fram: ställda, och ehuru ingen wigtig discussion blifwit utesluten, få har mycket blifwit oreradt, fer deles af Presidenten Baron Klinteberg, hwilket man hwarken welat eller kunnat ordagrant mede dela; men då hufwudidsen blifwit Allmänheten meddelad, har en owäldig Läsare ej rättigbet att begära mer. — Saken har blifvit: framställd i öfwerensstämmelse med grundsatserna; men sjelfwa ordasätten lär hwarken Landshöfdingen sjelf eller någon af de män, som talat, kunna sjelfwe återhämta, om de uppmanades dertil; men ingen enda af dem alla lär funna neka, att han. ju tänkt och menat få, fom han föreställes, äfwen om han icke sjelf kan påminna fig, att hans talesätt just hafwa fallit så. Till ordasätten trognast har man: kunnat utföra Kyrkoherden Bruzelii framställning, emedan hans föredrag är tydligt, ljudande och kraftfullt, samt tillika fort, och i logisk fammans: bindning concentreradt, så att flere åhörare hafwa gemensamt instämt i lika lydande uppgift. Således är swaret på Ördförandens, Presidenten Baron Klintebergs föreställning få noggrann, som man kan wänta wid en muntelig confrontation; äfwen som dess anmälan till Protokollet är befunnen till momenter och innehåll wara enahanda med den skriftliga reservation, fom åts tonde dagen derefter till Protokollet inlemnades, och blifwit i föregående Nummer af denna Tids ning införd. Men Tit. Bruzelil swar på: vice Auditör Wollmars insinuation blef ej til Pros tof ollet anmält, utan yttrades utom. Protokollet, såsom en anmärkning, hwiiken hörde icke till saken, utan endast till personen. — Kikwist bör man upplyfa att de slutorden: så som det femte hjulet under statens wagn böra stå inom parenthes, hwilket bör anmärkas, wäl ide såsom tryckfel, men såsom en upplysande rättelse. i Någon har behagat nämna, att Presidenten Baron Klinteberg har ingen anledning till missnöje med den detaljerade underrättelsen, emedan den wittnar om det nit, hwarmed Han mes