lat utföra Regeringens wilja. Det har wäl icke heller kunnat wara Jnsändarens afsigt att ådraga hwarken Landshöfdingen sjelf eller någon annan onåd af wår hulda Regering; ty det wore en syndig och straffbar afsigt, utan Jnsändarens ändamål har enkannerligen warit, att sanningen trogen uppgifwa förhållandet såsom det warlt i hufwudsaken, om det ån wore ombis ligt att ihågkomma eller få weta alla ordasätt, hwilket ock ingen annan fan fordra, än desse minneskarlar, hwilka mena, att sanningens helgd består deruti, att man icke tillägger ett och eller utesluter ett men; då deremot Jnsändaren förmenar, att sanningen trognast hyllas, när man ide tilegnar menniskor annat handlingssätt, eler andra uttryck, ån fom öfwerensstämma med deras lynne od karakter samt deras grundfatfer religlöst om politiskt affeende. Om nås gon derföre hade. welat tillwita Kyrkoherden Bruzelius, att han satte sig upp emot Konungens wilja, bud och befallningar, då han deremot såsom Embetsman är känd att twertom nitälska för all undersåtlig pligt och lydnad: så hade man dermed tillwitat honom ett handlingssätt firis dande mot hans kända karakter och grundsatser, och sådant more att för sina afsigter kränka sanningen. Men om man å andra sidan hade uppgifwit, att Presidenten Baron Klinteberg icke anwändt aha lofliga medel, för att genomdrifwa sin proposition, twärtemot Grefwe Axel Raul Hamiltons opposition, så hade man icke heller i det afseendet warit sanningen trogen. — Huruwida man i ett constitutionelt samhälle bör tillåta sig ett förfarande, som wittnar, att man blifwit uppfödd i ett despotiskt tidehwarf, det är en fråga, som aldraminst kan tillempas på närwarande tillfäle. Men som consequence är en egenskap, öfwerensstämmande med den högsta moraliska principen eller principium contradictionis, så wore det icke underligt, utan ganska naturligt, att den Domare eller Erecutor, hwilken i juridiskt afseende sätter fig öfwer Lagen, kan ock i politiskt afseende sätta fig öfwer Regeringsformen; lyckligtwis lär denna ans märkning ide funna tillempas på någon inom wårt samhälle; men hwarie rättänkande skall tillsttå, att ingen undersåte år fin Konung, fin Regering mera trogen än den, för hwilken Las gen och Regeringsformen äro heliga, och ett fredadt samwete af mera wärde än jordens lycka, eller menniskors pris. —————s—4 ——— —