rtirao UT y9aus sttisk HU Yrototouet ben 10 Pid) 1823 Tom jag deswarat t Rad husrättens Protokoll den 12 Februarii 1824 tagit opp negativa förmenta nog afs lägsna lifneifer til brottslighet Hog mig. Hwad Swedippius rätteligen år för en karl kan wara bosatt eller wistas är fullkomligt likgiltigt; ty om stulit gods förmår 49 Cap, 2 S. Missgernings Balken: ?haftver han wittnen att han det redeliga köpt, ändå att han fångesman ej framskaffa kan; ware fakflåg.? Jngen främmande ägare har anmält fig bestulen på min afsände Jndigo och Cochenilla oc med I wittnen Eliaffon, Sjöman, Linder, Swanberg och Hindbeck har jag styrkt att jag af en person med uppgifne namnet redeligen köpt nämnde färgstofter. — På nar handa grund rörer det lika litet min rått hwar Carlsson och Stenström åtkomre mit deras til mig öfwerlemnade waror eller i hwilka Magasiner de haft dem förwarade; nog är att ingen af dem har kunnat säga att jag olagligen åtfomr mit warorne från dem och Höglofl. Kongl. Hofrätten har äfwen skonat mig för en sådan beskyllning. Sedan jag med wittnen Hammar, Carlsson, Dalqwist men isynnerhet Rydström och Melms hunnit att få Johan Wekerdahl demafques rad såsom en fullkomlig Jntrigeur, blifwer tankan alt för motbjudande att Höglofl. Kongl. Hofrätten welat antaga hans bedrägeri, fom Sjöman också oms wittnat, med förbyrande af de räkningar Westerdahl skulle beediga åt min Bror der Bagaren Lundgren i Ystad emot falska Copier af Stenströms räkningar, ibland liknelser till brottslighet mot mig. J mine härom til Kämnersrätten ge nast afgifne förklaringar har jag uppgifwit werkliga förhållandet, och jag skulle wäl ej warit wid mine rätta finnen om jag hade ålitit Westerdahl om falska räkningar, når jag kände min rätta fångesman. Handlanden dAubigne har i sitt wittnesmål ej kunnat gifwa något intyg, att de waror jag enligt Carlssons räkningar 1814 tillhandlat mig af Carlsson, berörde år icke funnos i något af mine Packhusrum, utan fast han den tiden ej förmärkte detta gods i mine Pads bus, såsom den der i packhusen icke hade fine göromål, utan mäst får min råke Ning war yå resor, medgifwit att godset kanske fanns Der. Jag war rätt lika litet förbunden att rapportera min Betjening på hwad ort och i hwad rum jag förwarade min egendom, fom jag nu fan wara sfuyldig att göra redo derföre; men om Höglofl. Kongl. Hofrätten hade welat lemna drar til Sjömans med fe ra andra wittnesmål, få är ju anmärkte bristen i Herr YHAubignes wittnesmål ersatt. Att en Handlande med den betydliga Egendom jag hade rörelse, wid Be förändrade conjuncturer, hwilka med krigets slut ingingo, kunde, i afbidan på förmånlig ändring i conjuncturen, i 4 år innehåla ett sådant warulager, som jag bade tillbandlat mig af Herrar Carlsson och min Bror Bagaren Lundgren i Ystad förekommer i sanning ingalunda anmärkningswärdt når conjuncturernas förändring blott tages i betraktande. Om de åtskillige wmwarercne af uppgifne Swensk tilmwerkning werkeligen warit Swenska eller utländka, eter om det kunde wara rigtig Köpmannaspekulation att sända waror på Stockholm, (der sådane warotr tillwerkas,) til Hppotheque för ämnade ÖHandelsföretag, till byte med ans bre effecter, eller för att widare med lätthet öfwerstyras på kusten af Finlans eler Ryssland m. m. kan wara mine Herrar Assuradörer aldeles likgiltigt och sones icke böra till denua Rättegång och på fastagernas, lådernas och balarges 2A—v