retag hade efter allt menskligt utseende desse olycklige måst dela sine kamraters öde, hwilke af köld och owäder förgåtts. Jag begärte ej annan ersättning härföre än hwad fom erfordradeg för iftändfäte tandet af min båt, hwilken wid tillfället sönderslogs; men iag wöedar höat Konungens nåd, som gass mig ett tecken af wälwilja öfwer mitt handlingssätt. Jag har fedan flere gånger blottstält mitt lif tid olyckligas räddning och derföre af aktade, högt uppsatte medborgare erbjudits att tid belöning ders före å högre ort anmälas; men, nöid med den redan wederforna nåden, har jag undanbedt mig fås dant, od i känslan af egen tillfredsställelse öfwer hwad jag giort sökt den enda om sannaste beldnins gen. Om jag begärte det skulle mig wisserligen ite nekas hedrande betyg af ansedde personer öfwer de tjenster iag såsom sjoman under sisla keigen gjorde fäderneslandet utan ansprå på wedergälning. — Så har mitt tif orläckadt framflutit oh mia werksamhet warit delad emellan friwillige tjenster åt det allmänna oh omsorgen för min talrika familj. Åldrig hade jag trott att en grym nådmåndigs bet skulle twungit mig att sjelf offentligen nämna derom; men då jag oförtjent blifwit anfallen och wanärad bar jag ei ansett desse skäl owärdige att anföras. De samlades ej i denna afsigt, men de wisa åtminstone, att jag förtjent, men aldrig haft att tacka någon enskild och munst Herr ÖOfmweritec Löjtnant Du R es för den nåd mig wederfarits. Den handling, fom aldrig kunaat döljas för Mys jesiätet, behöfwer man ej wårfwa någon gynnare att anmäla. Jag will spara mig de anmärkningar jag wisserligen bade Mål att göxa öfwer Herr Dfwerftes Löjtnant Du Rees8 uppförande wid nu anmälda iillfället, och ej en gång nämna det land eder det tidehwarf, fom kunnat göra det — ej tillåtit men förlåtligt. Då man gör fig mödan att lära känna mår dyrbara Constitution skall man med blott måttlig fattningsgåfwa fiana, att äfwen den läaste medborgaren delar wissa fris och rättigheter lika med den högste, od bland dessa bör mål ej såsom ringast aktas den, att från hwad håll fom belst wara skyddad för äreråriga och obewislige tiämitelfer, de må tillskyndas af oförstånd, ilska eder Hämnd. Det har äfwen alltid hos of blifwit ansedt såsom eft bewis på bildning och en ädel karakter, att ju högre man anser fig wara oppsatt desto warsammare och wärdigare bör man behandla den man tror wara sig underlägsen, mål wetande att den lås gres heder är lifa ömtåig fom den högres. Denna sats anwåndes i ad fin stränghet ej någonsin mera nödwändigt än då man förkunnar en nådig Konungs dud och befallningar, hwilka i fig sselfwe innebära nog slyrka, utan att den sydande behöfwer uppmanas lill deras efterlefnad genom toma hotelser eller smädande utbrott af en opassande och illa siyrd sjelfhämnd, hwars tillfredsställande de Kongl. buden aldrig kunna åsyfta. Då jag ottrar desse mine enskilde tankar har jag derigenom welat tillkännagifwa höjden af min åstundan att få Herr SOfmerfiesLÖjtnanten Du Rees bestraffad för det anfall han gjort mot min heder, hwiiken Herr OfmwerftesLdjtnanten likwäl förgäfwes sökt att beröfwa mig. Endast genom flils latigande å min sida skulle Herr OfwerflesLöjtnanten tid någon del funna rättfärdigas, i grund af den ofta missbrukade regeln: att den fom tåler ett förolämpande år det wärd. Morig har jag gifmit Herr Öfwerste Löjtnanten tillfälle att wara missnöjd med mig. Förgäfwes diuder jag alltså til att utforska anledningen til hang wåldsamhet, då jag ogerna will tro, att det skule wara hämnd för det jag Fort förut wittnat ej aldeles tid Tullbetjeningens fördel i ett mål, der Herr OfmwerllesLditnanten uppträdt såsom beslagare jemte en annan Tullbetjent; oh den föreställningen är mig lika motbjudans de, att Herr OfwerfesLåjtnanten på detta fått beter fig då han råkar i Berserksgang. Jag anhådller, att til detta måls utförande i publik wäg må förordnas en driftig, opartisk oc skicklig åtlagare. Den gröfre karakter brottet fått derigenom att det utöfwats i tienstewäg måste gifwa dubbelt eftertryck åt denna mir anhållan. Äntingen måste Herr Dfmerfle:Lditnanten erkänaa fig hafwa felat, samt då återkalla fina ord oh plikta för fin mun, eler också dewisa hwad han sagt, om ban förmår det, Förolämvandet war för offentligt att funna nedtystas. Skulle Herr Ofmwerfteskdjnanten Du MN-e3s förklaring infordras före än målet wid Domstol sörekommer, anhåller jog att deröfwer få afgifwa päminnelser. Råå Fiskeläge i Ståne den 8 Aus gusti 1826. i Anders Reinholt.