armärkning I sjelfwa werket blifwit gillad, då de Theologiska disputationsprofwen undergått nås gon förändring. Uttrycken torde tilläfwentyrs förtjena någon uppmärksamhet och äro följande, få midt mitt minne mig ei på en partikel eller interpunktion bedrager: Herr Adjunkt Stens ström har redan wunnit fördel nog genom fitt disputationsprof, i det ban undwikit al den mös da och kostnad fom erfordrats för att undergå Prefts och Pastoralexamen i sitt Stift; och ban synes sträcka fina anspråk för långt, mår han tillegnar detta prof en Akademisk företrädesrätt, belst dylika specimina funna numera genom ett missbruk af den Kongl. Nåden ide annorlunda anses ån såsom jernbref, eller en sanktionerad frihel från att studera Tyeologien och taga examen deri. Om jeg hade skrifwit, att genom ett missdruk af den Kongl. matten, slika prof kunde anses såsem jernbref, så bade jag haft förgripliga utlåtelser mot Mojestätet; men jag walde med flit få spitsiga uttryd, på det en uppmärksamhet måtte falla på det flora missbruk af den Kongl. Nåden, fom månge Afademifter hade giort wid begagnandet af ett prerogatif, fom förutsätter, att en Akademisk Lärare ide försummat ener föraftat det Theologiska studiam. Min mening war således, ingalunda att Konungen bade missbrukat den Kongl, matten, utan en eller annan Åkademicus hade missbrukat den Kongl. Nåden, liksom mången tjenare mifs brukar f.n Herred. Skulle någon uppinana mig, att ytterligare styrka hwad jag sagt, få förs klarar jag bärmed, att flere Åkademici ån Herrar Dahl oh Norrman, skola öfwerbewisas ua sten att plagiera, Och till en början mille jag då jemföra Tit. Stenströms Theolegiska fpecis men de immortalitate animi humani ex Jobo demonstranda med en af Domprosten Alms quist i Upsala utgifwen dissertation, Theologiam Jobi sistens. Jag bekänner likwäl, ett alla uppoffringar böra i egoismens tidehwarf mindre anses såsom ädelmod, än såsom enfaldighet i karakteren. Ty i och med detsamma, jag eftergaf ett anspråk, fom irgen Docens i Historia Literaria rättwisligen kunde beröfwa mig; och då jag en gång friwilligt stått tillbaka, ansåg man mig alltid böra göra det, ehwad jag mille efter icz fe, emedan en menniskas wärde alltid miffånneg, då man spnes ide sjelf känna det. När ins ga andra medel bulpo, att håla mig i stoftet, upygjorde man allahanda illisliga tillsiällningar, bwaribland den ena 1812 kunde ej afböjas med mindre än att jag fann mig nödsakad till att ur Traktör Lundstens fal utkasta femton Småländningar och Oft-Bitbar, hwilka bland andra uprtåg bade förelagt en Skånsk Studerande ett hårdt prof, em ban icke erkände fig wara ett Skånskt dumhufwud. — Uppmanar man mig dertill, ffon jag bewisligen styrka min uppgift med flera ännu lefwande wittnen. Jag upprepar att min afsägelse räfnar jag icke såsom en ädelmodig gerning, utan åns grar den fom en ganifa enfoldia efterlåtenbet, Säkerligen hade jaa eljejj blifmit Adjunkt i Driemtalspräken, och stulle då såsom Eric Denzell fon Henrik Benzilius hafwa rar til Offers landen, för att fukfölja den plan för mine studier, hwilken min fal. Fader hade mig förelagt. Wäl kunde iag ej räräkna understöd genom flipendier; men jag beböfde det ej heller; då jag ännu bade beta karitalet af milt fädernearf orubbadt. Men om benrif us fel 1 Nm Peka kanse e Henrik Benzelius felat, fem icke från trycket utgaf fin Esterländska Resa, skulle jag icke följt Tit. Norbergs efterdöme, som eil dwig författat någon. OG om jog i mina småskrifter ådagalagt någon tafttagelfes förmåga, ehuru jag ända til mitt 37 år närpeligen warit utom Skånska gränsen, så skulle jag tillfwentvrs ingifwit den literära werlden summa öfwertygelse, fom jag hyser om mig sielf, fall tydligare corjunkturer bade uppmuntrat mig till literär werksamhet. — Sedan jag wid 18 års ålder bade tagit graden, eller år 1805, då Läsaren torde påminna fig, att dår marande Stotä-Sekreteraren Mathias Rosenblad bade åfföljt f. d. Konungen till Skäne, blef jag fort efter Midsommar uppfaDad til bögbemålte min Morbroder, fom emottog mig i Pros fåässor Lidbics til wenster om förstugan belägna fal. Cåsom en mot en faders och moderlös Yyn:s ling wälsinnad Merbroder, tikfrägade ban mig hwad vite genus jag ämnade wälja, oc då jag pttrake win önskan att blifwa Åfademicut, förflarede han deröfwer fin tihfrede skänetse; men då Jeg fade, att jag önstade efter min fal. faders i lifstiden ofta gifna råd fortfåtta mina flus dier i Um ala, samt sedan resa utrikes för att everterera mig i Ssierländffa eheraturen; afsbortfunte tiföäla, drarjsruseu unn yrr am medförande större konstnader, ån min förmögenbet kund 06 bWarsdrutan min Morbroder tillade, att Professor Norberg war få stor Orientas fit, att jag bwarken behöfde resa til Upsala eller annor ädes, fö så ri entaliska siudium. Jag mergaf då, att Professor morberlsMg Erie i fest rk entelister i Evropa; men anmärkte, att jag af hans fforhet ic ar de stötste . o ITE ONERIVER SE VARSIN Oa