Utdrag af ett bref från Doktor Hedenborg till en hemmawarande wän, dateradt Constantinopel den 28 Mars 1826. — — Jag behöfwer ej säga dig med hwad känslor en Swensk nalkas Pultava, dens na olycksort der Swenfka Lejonet såradt, nästan förblödde; ett sekel forodrades att hela den twinsot, fom tärde def wäldiga kropp. — Junbillningen skapar fig altid på förband någons ting owanligt, rigtigt stort, och dessa drömmar förswinna ju närmare man nalkas mwerklighes ten. Fantasien, fom med stora händelser wil förknippa gigantiska hinder, mid hwilka bwars daggmodet hisnar, bedrages, likt det letande barnet ar luftsbublang glans, och de förkrossande kolosser, fom vå afstånd injagat fruktan, blifwa på närmare håll oskyldiga Pygmeer. Men det hörer tid tingens förgängliga lott, att den milda kraften ofta krossas mor den dolda obes märkta klippan. — Så då jag nalkades Pultava, der den segerrife Carls bussar för första gången besegrades, trodde jag mig finna en plats, mäktig genom natur od konst, och werfligs beten wisade några små stadskojor och ufta jordwallar, för hwilka jag ej wille offra 10 af Carls segrande Phalang. — Ungefår en Swensk mil från fladen, på nordöstra sidan, widtas ger en widsträckt och ofruktbar sandhed, fom endast alstrar några strödda gnaphalier, hwilka trotsa den brännande soldettan och den styfmoderliga jorden. Långsamt framskrider wandraren på denna sandiga måg, ännu mera tröttande och läng af den sorgliga tankan: bår föllo mans mäktiga de Swenska kulorna, rigtade mot Moskoditernas bröst ). Närmare mot fladen bes gränsas denna sandhed af en Ef:ffog, hwars stammar ej bära stämpeln af seklernas lopp, oc osäkert år huruwida de warit wittnen til Swenskarnes blodiga nederlag, Hår, i en fördjup: ning från norr til föder, utbreder fig ett temligen bredt oh sankt kärr, alldeles öfwerwuxet med ol och annan löfskog. Ur minnet fan jag ei erinra mig, om det mar hår fom en del af Swenska favaleriet nästan alldeles förswann. Sedan man passerat härigenom får man fate AA Batra khkaunte folmanna ram (MEK AA