af staden, som ligger på en temligen betydlig höjd. Då man nalkas densamma och stränderna af floden Vorscla finner man ännu lemningar af strödda batterier på östra sidan, ett werk utan twifwel af Swenska händer, och framför hwilka Carl, då han recognoscerade utåt floden, blef träffad af detta olyckliga skott, fom hindrade honom att i spetsen för Bussar Blå med. das jonetten öfwerändakasta fienderna, Wägen härlfrån upp til fladen är betydligen brant på dens na sidan, och på höjden ligger den få kallade fästningen, förswarad endast af jordwallar. Staden, fom hyser omkring 5 a 6000 inwånare, har en småstads wanliga utseende. Gatorna äro breda od reguliera, men utan stenläggning; endast på v2 större äro dåliga trottoirer. De få stenbyggnader här finnas äro uppförda af Prins Kurakin, hwilken på allt sätt sökte upphjelpa och försköna staden, som ej erbjuder något anmärkningswärdt för den resande. Uttröttad af en omkring hundrade Swenska mils beswärlig och oafbruten refa, war den för mig likwäl ganska angenäm, då jag der kunde finna en säng, den första från Moskwa, der jag några timmar kunde hwila min skakade lekamen. Näftkommande morgon blef mitt första bes sök det omkringliggande slagfältet, nu intaget af frodiga åkrar. Midt ibland dem höjer sig der, nordsnordaveft, en och en half ferdedels mil ifrån staden, de få kallade Swenskarn as Grafwar. Det år en Tumulus i form af Upsala Högar, omkring 18 almar bög oc 164 i omfrets. På spetsen af densamma står ett 9 alnar högt Grekiskt kors, fulltecknadt af refans des namn. Här hwila de tappre, More patrum, i fremmande jord, ej af makten eller af ödet, endast af egen oenighet kufwade. — Allt tyckes hafwa sammanswarit sig på denna olyds liga dag fill denna oöfwerwinnerliga Legions undergång, den fruktanswärdaste, fom Carl foms menderat. Wi bafwa ej utan afwund tillsammans i Moskwa betraktat den bår på hwilken Nordens Hjelte hår bars framför fina truppar. Med lika wördnad fom jag fordom nalkats det ställe der Hjelten uppgaf fin anda, besteg jag högen, fom gömmer askan af hans krigare. Mitt hjerta klappade likt dens, fom beträder ett heligt rum, och förfädrens wålnader tycktes i windarnes hwiskning hälsa fin ättling — ty äfwen mina förfäder hafwa bewistat Pultavasflag. — ÄÖpär hwila de tappre, dessa werldsbetwingare, suckade jag, långt från Thules fjell, utan Bautasften, wid Ukaines wilda öknar, dit knappt hwarje sekel kommer en Pilgrim att frames bära en offergärd. Slumre de tappre äfwen i döden oöfwerwinnerlige. Mitt offer helgar jag dem. — Från norra tid födra Polen genliudar deras beröm och sjelfwa segraren bekransar des ras mossbewuxna panna. Ännu årligen den 27 Juni firas under bögtidliga processioner af Ryssarne en åminnelsefest, då de bedja för de slagnas ro. Til åminnelse af min Pilgrimsfärd samlade jag blomster på deras graf, heliga minnen, närda af förfädernas stoft, heliga reliker wid yhwilka jag slumra mill, tänka, lefwa och dö, fom de. — Man känner den nästan otyglade glädje, hwartill Petter öfwerlemnade fig efter denna seger; på walplatsen skref Han till Amis ral Apraxin: Det år i dag, fom jag, med Guds nåd, har lagt werkliga grundstenen till Pes tergeburg. Göta Lejon war dddligt såradt, och smådjuren lekte nu ostraffadt med dess swans. Hwilken kedja af olyckliga år har ej denna dag förorsakat norden, en werklig klagodag, då Swea i sorgens drägt begret fina fallne söner. Men Swenska Lejonet war ej dådt, det slumrade blott X), och snart ryckte det åter blixten ur segrens hand, oh Gud mitt bopp war dep lösen. (Fortsättes.) ee) En medalj, slagen öfwer Carl den 12:te efter slaget wid Pultawa, har på sråusidan ett slumtande