med på er wecka, när daglönerna förhöjas nästan i samma grad. fom spannemålspriserna sänkas; få år i sanning husbondekiassen af denna omständighet härdare trykt än af både grundskatt och bes widning. Den skada tjenore dessato n funna göra sina husbönder, är oberäknelig; och har, så wäl som deras gränslösa anspråk, sin orsak i följande omständigheter: 1:mo deruti, att en olydig man: artig dräng antager krigstienst, för att undwika det answar, fom 1825 års tjenflebionå-Hadga föres skrifwer. 2:do, att husbonden måste öfwerse med sina tjenare, emedan han skulle ingen tjenare få, om ban satte tienftedionåsfladgan i werkställighet; ty tienaresflaTen håller tillhopa som en liga, men husbondesflaffen har söndcat lig. 3:o, fan det ide nekas, att det goda priset på födoämnen befors drat äktenskaperna, och änskönt populationen deraf winner, så blir dock ett oändligt atmod deraf i idens längd mid intraffande swåra år en nödvändig följa, emedan de fleste fom gifta fig, hafwa ingenting annat att lefwa af, än hwad de förtjena för dagen. 4:o, flutfigen fan man oc tillägga det Sfmerhandtagande foleriet, såsom orsaken tid drängarnes olydnad och wanart. Ty ott wilja straffa dryckenskaven bos tjenaren, såsom officeren straffar den hos knekten, skulle medföra den mers fan, att en fådan hugdonde skude få ryfe för grymhet, och antingen endast bekomma addeles odugs ligt folk till tjenare, eller ockå nödsakas köpa brukdara tjenare mot dubbel lön, Det onda år lätt att uppqiwa; men swårare år att finna botemedlet. Att uttänka sättet Hur det onda i roten skad häfwas, öfwergår Jnsändzrens tankeförmåga. Men Jnsändaren tror fig lik: wål funna uppgifwa några medel, dwarigenom det onda skule funna minskas. Saken bhielpes ide, utan förmårrag genom en ökad flrånghet af ti.nflebjongsfladgan. Tienare äro och fria menniskor; de böra ej slafwiskt behandlas; men deras pligt är lydnad och trohet i arbete. Den hufwudsakliga orsaken tid busdonde-klassens tryckande belägenhåt år tienflefeltasflafen8 öfwerdrifna anspråt i afseende på kost och lön, Kosten få de nästan aldrig god nog, änskönt husbonden åter af samma mat, åns stönt deras bröd är af råg, och dem tilldelas sofwel 2 til 3 gånger om dagen, samt de erhåla drics fa of godt malt, få mycket de mwilja fortära. Beswäras de med något styft arbete, skola de hafwa följande måltider, frukost, oafre, lie middag, middag, mellanmål, medafton och qwälls nat; och ho fan räkna det dra och de supar fom de förtära? Finnes ock en eler annan dräng, fom agar husbonden, och lörför hans huflru eller döttcar; ty i Almogens stånd Är den starkares rätt ei fullt förgaten. När spannemålspriserna woro höga t. er. 1816, 17, 18, 19 OM 20 togo drängarne sin lön i spannemål, men efter den tiden betinga de sig merendels penningelön, som ofta öfwerstiger en Paftors-adjunktå-lön ; och husbonden får finna fig deruti, om han mill hafwa någon dräng som han fan någorlunda lita få 3 ett sådant skick måsle kostnaden med tjenstefolks underhåll och aflöning tiodubbelt öfwerftiga både arundskatt, rustning och bewillning, i sonnerhet mid vådane hems man, der busbonden ide fjelf år af den arbetande klassen. Od fe der orsaken hwarföre flåndsperfas ner ide äro belutna på ett landtbruk, som drafwes af tjenare och lejda dagakarlar, med mindre flåndår personerne hafwa dessutom andra inkomstkällor. (Fortsättes.)