Jnsändaren fig nödsakad uyphäfwa den basstämmao, fom i fordna dagar öfwerröslade trebundrade ros pande studenter; och de orden: bålt, stadna träng icke på, alla och en hwar skola stadna på fin platå, medförde werkan. I twå timmars tid ipcktes en samling of många tus sende menniskor defilera i parad. Att en stark och dierk stämma i råttan tid anwänd, någon gång fon wara nyttig, wil Jns. beslprka med följande exempel. Yr 1819 i Nowember, då spannemålen efter 1818 års misswext mar gansta dyr, reste Jnsändaren med skjuls fån Röstånga til Bletemåa. Wägarne ansågos den tiden ösäkro, derföre wil Jnsändaren medgifwa ott bon misstänkte fora, der kanske ingen fara war. Den fom skjutsade Jnsändaren wor en wuren karl, och i skymningen möttes Jnsändaren of en högwert sroflemmad karl med stor prygel i fin band. Denne inlät fig i bwiskande samtal m d skjutskarlen; kan ed derföre hända, att Jnsändaren hörde oriktigt; men Jnsändaren bekänner gerna, ott han als drig blifwit få rådd i all fin tid. Når Jnsändaren tihsade skjutsbonden att köra föregaf han, att ban hade något att talas wid cm med samme korl. Snrändaren tillsade dem då att talo högt, få att Jnsändaren kunde höra, om de bade någat att talas wid fom angid honom. Jns. frågade, hwad det war för en karl, fom understed fig att uppehålla en resande på fin wäg; od swaret blef: Ddet angår dig ide, sag först broad du sjelf år för en fork OM då Jnsändaren inwände, derom fan jag gerna upplysa Er, om Ni först säger hwem Ni är och hwad Ni will; få wände karlen fig om, för att komma på andra sidan om wagnen, under utrop: Du skall snart få weta hwem jag år. Häven od försträckt wid en slik manöwer kostade Jnsändaren fig med häftighet ur wagnen och ros pade med den stämma, hwaraf bergen plågade gifwa genljud: Will du weta hwem jag är, få är iag iuft den karlen, fom ur ett kärr mellan Hölstofta oh Herwadskloster wid sista lägerstid drog sielf opp fin häst i tre tag. Näppeligen bade Jnsändaren tänkt på den händelsen fedon den timat, förrän det i detta ögondlick föll Jnsändaren in olt syfta derpå. Men antingen ropet eller händelsen imponerat, fan Jnsändaren ej uppgifwa; men wisst är, att karlen låt Jnsändaren ej weta hwem han war och bwod hon wille, utan drog fig undan; och sjelf tog Jnsändaren tömmarne och har aldrig i fin lisstid färdats få fort. Wid tillfrågan föregaf skjutsaren, att han ej kände den sturske karlen; men han war mycket nyfiken att få weta, om det war Jnsändaren, fom ensam uppdragit fin häst, då den öfwer buken faflnadt i kärret; ty den händelsen hade hen hört omtalas, emedan en karl först war lofwad pens gar, om han hade welat skaffa folk för att hjelpa häflen opp, hwilken låg aldeles orörlig. Men når ingen hjelp stod att bekomma, fick ordspråket gäla, att det är bäst, när man kan hjelpa sig sjelf. Annonser: 9999... ssltUmt AN. ön ande PDAA A EE:NNAYU Gaers