söka bjelp hos Fanjunkaren Lymmggrån i Annelöf, hwilken efter hästarnas olika sjukdomsgrad gaf olika ordination, i flera akseenden öfwerensstämmande med Stockholmska Wetrinär-Jnrättningens unders rättelse af den 22 Mord detta år. Ehuru 2:ne hästar, den ene 6 år, den andre 2 och ett halft år gammal, woro ganskla hårdt medtagne, blefwo de doc genom en sorgfällig iakttagelse af ordinationen inom fjorton dagar aldeles återställde, oc inom en månad tjenlige att bruka. Men den på tredje året gomla häsien fick dock efter lungrötan wattusot, hwilken sjukdom likwäl äfwen inom Fort tid bos tades efter bemälte Faniunkares ordination. Högligen förundrad öfwer denne hästläkares lockliga fur och welenskapliga räsonnement rörande denna sjukdoms befkaffenbet, tog jag mig friheten fråga, hwar och af hwem ban inhemtat en så grundlig kunskap, då jag uppipstes, att han war Herr Professoc Florman förbunden icke blott för den underwisning han hos honom åtniuit, utan ock sör dess lemnade rekommendation, att i Köpenhamn få en längre tid bewista den namnkunnige Abilgaards lektioner. För det förtroende man bör hysa till bemälte Fanjunkare ejunggrens skicklighet vare de åberopade namnens anseende ett wittnesbörd! OM då jag tilägger, ott bemälte Herr Faniunkare ide welat taga ringaste betalning för den wiktiga tjenst han bewisat mig och mina kreditarer, så är detta förhållande ganska olikt det jag för några år sedan rönt af Hofflagaren i Wiarp, hwilken åtog fig att furera en mig tillhörig bäst för en åkomma i bogen; men sedan han i flera månader bemwis: ligen brukat hästen i eget siyft arbete, återsände han den med föregifwande, att den mar obotlig. Swilken omständigbet jag icke skule hafwa anmärkt, om jag icke trodde mig derigenom funna uns derrätta Allmänheten, bwilken af desse e:ne bäsiläkare förtj nar mest förtro nde, i fall den farliga lungrötan skulle komma att påkalla läkarebiträde. Quistofta den 5 April 1826. i D. Munck of Rosenschöld. — — RR Et AN ———Lv— — ——— —