Det gör mig ondt om dig — du bör (om mocket strunt man skrifwer) en gång än prisas, fören du dör; (Gud wet, dur ändan blifwer.) Du wet, fast mycket du ej wet, att skalden diktar gerna; hur lätt fan derför en pot dig också ge en stjerna? Jag menar — distinguera dig bland dina fpelsfamrater, att ingen må misstaga fig om Riddarens mandater. Den första rår du icke för, (din far den blott tillhörer) ått du blef född till hwad du gör; du allt i skölden förer. Du föddes ringa som en Lapp; hwem fan din börd missunna, då du war ansedd fom en tapp uti din faders tunna? ) Ty Brygaare till profession war ju din salig fader? hans öl och din education jemt höllo samma grader. Men sen din far släppt dig ur bur att se dig sielf om födan, fom bonden släpper ut små djur, när han förtärt all grödan; Då började så småningom din lycka wända bladen; först som skoputsare du kom i rop kring wida staden. Skosmörjelse din uppkomst blef och annan smörja fedan; du fen på rädftug trappan klef, fast du bort stå der nedan. Der fick, gudnås! du nu fast fot, fast ej på rätta wiset; der mången syndare fått bot för hwad han gjort med riset. Snart blef du stadens styresman och skulle skipa lagen; men aldrig rått, an märkte man, fick någon från den dagen. A AA mm Wäl kom du dig allt mera för, men ej i juridiken; Hu will ej weta hwad man bör; förftår du denna pifen ? Den enda reglen, fom du fan, år: quod fecisti nega ); af dig ej annat wäntar man; du är ej bland de fega. Det synes af ett protokoll wid domstolen i orten; du spelat der en wacker rol och öppnat wida por ten. Wid är den, som din egen dörr, att du nog hittar wägen; men, om du aldrig war det förr, så blir du der förläsen; To när du tågar in — (förbl belt wisst din fot ej pekar) så öppnas ett fyrwerkeri med minst sjuhundra ekar. Du sjelf dem fällt — de derför må ock till din ära brinna! Kan Skåningen sen undra på, om kkogarna förswinna? Då blott en enda patriot så många trän kan fälla och draga alla hem til bot; ban bör det dyrt umgälla. Farwäl — den winst du har til slut blir namnet af Trätälia, blott böterna rått togos ut och du ditt gods fick sälja. Allt går ju samma wäg det fom? (det år en gammal lära) mi upplöst gåtan småningom tid din wälmakt oh ära. Farwäl — ännu en gång farwäl! min wäg jag måste fara; wi skiljas åt — jag har dock skäl att mina tårar spara. Ej längre skiljas wi dock åt, än att wi träffas åter; ö jag kommer snart igen — förlåt, om du då ensam gråter. eörsuden Bryaaare, för hwilken til och med sonen bivas