————— —— —a !ni00— — Ett jurieiskt factum till styrka för dem satsen, att mycken orättwisa blifwer ofta en nödwändig följd af brift på publika RåttegångssProfurarorer, hwilka ingas lunda böra förblandas med Actores Publici. (Forts. fr. N:o 32.) Men på hwad fått har man då skolat fålla mig 2 Man har nemligen förklarat mig skyldig til Edsörebrottet emedan jag Poll hafwa uppdraget min Bodbetjent Rosquist att å mina wägnar re)wirera arrest å Reinhard; sådant innehåder Rosquists uppgift, sådant innehåller Soldaternas och Corporalernas witinesmål, som alla instämma, att Rosquist, fom begärde patrus, skall hafwa helsat från mig, sådant innehåller ransakningen, sådant innehåder Actors påstående och Kåmners-Nåts tens dom. Denna likstälighet war synbarligen ett öfwerenskommet werk, för att gifwa eftertryck ät en obetydlighet. För denna förmenta helsning från mig genom min tjenare til några soldater i Högwakten bor jag blifwit dömd tid ett års fängelse å Cbristianstads fällning. Om iag hade werkligen skickak en sådan helsning, så mar det likwäl ei Laga stäl, att dömma mig för Edsörebrott. Men jag ble dömd skyldig, änskönt det ide blifwit bemill, att jag sändt en slik helsning; ty Nosquists mwittnesuaiå i fin egen sak gällde icke; oc soldaternas wittnesmål grunda sig enkannerligen på Rosquists utsago — Detta oakiadt blef jag dömd. Jag skulle le åt en sådan juridik, om den icke redan kostat mig för många tårar och sömn. lösa nätter. Huruwida jag werkligen skall hafwa tillsagt Rosguist att begära patrull, för att insätte Reinhard i Högwaften; derpå fan jag werlligen hwarken swata ja eller nej; tv hwacken fan mar minnas, hwad man sagt i en så förwirrad sinnesförfattning, som den ransakningen upplyst, att jag war wid tillfället veswårad af, ej heller går en förståndig menniska afseende vå hvad en prande He. jaller. Men iag wet, att man äger Laglig rättigbet att neka tid hwad som skau wara sagdt emellar fyra ögon, och att den enas nej år få kraftigt, four den andras ja, Ty i annat fall skulle den med borgerliga säkerheten undergräfwas af egennyttiga ob händgiriga menniskors insinuationer, såsom mit eget Öde i denna rättegång bewittnat. Husu dessutom Känners:Råtten kannat tid grund för kt Uislag lägga Rosqauists wittnesbörd i fin egen sak, att han nemligen skolat wara af mig befalld at reqwirera acrcst å Reinhard, lär wara swårt att efter Lagen untreda, då ett samtal emedan fyr ögon ej är wittnesgildt. meen om en reqvisition af Reinhards arrestering werkeligen ägt rum, war det enligt ransak ningen, icke jag, utan Nosquist, fom gjorde reqvisitionen — få långt har man kommit i bewis ningen ; oh Nosquist har wäl sagt, art jag befalt bonom göra redvistionen; men han bar ic