i all sin tid. Hwad jag ej förutsåg, war, att, då jag ställde flere mine borgenärers kaution för min pers sonliga frihet, jemte bewis af min kurator, att jag med hans tillstånd rest tid Lund för att dfwertaa ia Winqwist att bewilja cessionens återgång, deras ansökan om bysättning af Kongl. Hofrätten bewil: jades, emedan 2:ne Waktmästare gifwit bewis, att jag war i Lund den 26 October sistledit år. Jig bekänner offentligen, att jag war så enfaldig, att jag ei förutsåg en sådan utgång af målet. Ty bade jag förutfett den, skulle jag hellre än att swälta eder fryfa ihiäl i ett fängelse, för alltid öfwergifwet mitt pastorat, rest till Amerika, lätit min slägt försörja min hustru och mina barn, och kreditorerne godtgöra fig af den tillgång fom finnek. Månne Herrar Winqwist och So nelius hade haft mera nytta deraf, än att unna mig frihet och fred, då de bort besinna, att, om jag ej Ff annan skuld än tid dem, hade de blott behöft tillsiga mig om morgonen, för att innan qwällen å full liqwid. De fl.ste, fom göra ondt, äro det mindre af elakt bjerta, än af bristande förstånd; sådan är min erfoarenhet. — Herrar Somelius oh Winqwist befinna ide, att deras borgen för Cederberg, fom ej war wederhäftig ens för räntan af kapitalet, hwilket steg tid Tiugufemtusen R:dlr skulle hafwa ruis nerat dem, om ide jag olyckligtwis råkat att stadna för halfwa summan, hwilken med räntan kommer, innan ful liqwid sker, att utgöra mer ån Niotusende R:dlt B:ko för en gård, hwilken jag sjelf måts te sälja för 4,200 R:dlr B:ko. 5 denna handel saknade jag förutseende; och war i detta fallet få klok fom alla andra, hwilka förlorat på faslighetsköp. Jag förutfåg deremot, att emottagandet af ett pastorat på Måtten skulle fnarare öka ån minska min förlägenhet genom det dryga förlaget, helst jag wisste att jag dertill ide skulle få hjelp til wärde af I R:olr. — Likaledes förnyar jag milt yttrande, alt jag afflagit mine wänners proposition, ej af högmod, ej af otacksamhet och egenfinnighet, utan af förutseende. Jag förutser och förutsager, art om ett sådant sammanskott begäres, skola några få skänka oss en skärf af medlidsamhet; men i det hela skall jag icke röna hielp, utan fast hellre Sikan. Mine owänner skola anmärka och utsprida, ant jag föctjenar ingen hjely: de, fom ide känna mig, skola säga, att jag år en slösare; de, fom känna mig närmare, skola påstå, att jag sjelf warit orsaken til min olyda, emedan jag hwarken Hade bephöft köpa gårdar, eller gå i borgen, eller gifta mig, förrån jag hade något att sutinera af. Somlige skola tillägga, att iag år en slarf, fom ej tas ger wara på hwad jag får. Wisserligen bar jag hwarken haft råd eder hå3 att måga mycket på tär der; wisserligen har jag och warit distraberad af bekymmer alt ifrån min ungdomstid. Men om jag bade warit en slarf, få hade hwarken Owistoftas od Glumslöfs kyrkor få mångdudblat fin föranrda genhet under min förmwaltning, ide heller hade jag så kraftigt bewakat min rått och kullslagit flera Landghöfo.nge: Embeters utslag. . . Jag medgifwer dock, att jag förtjenar ingen hjelp, åtminstone icke det projekterade understödet. Ty om jag bade tagit condition ifrån den tid jag war promowerad Magister, och om jag hade måns tat att gifta mig, tills iag fått Pastorat, få bade tilläfwentvrs min belägenhet warit annorlunda. Wäl hörde jag i min ungdom, att jag ej ft taga condition, emedan det war chikan för slägten; men jag mins också, att min aflidne Bror Nils Elof wid 18 års ålder, blef på samma tid Yrofesssorernes arrendesbonde, ehuru Han öfwergick fin slägt lika mydet i naturligt wett, fom i fv: sist styrka. Men ehuru jag medger, att menniskan i fin ungdom i betydlig mån beror af andras antingen wälwilja eller egoifm, få tilftår jag offentligen, att ingen annan warit wållande till min timliga osärd, ån just jag sjelf. Ty hade jag förstått så mycket i min ungdom, som jag sörstår nu, och haft det mod, jag äger nu — få wisst fom jag mar en efterlåten, blödig, undseende, rädd, för. trydt 09 wangeimodig yngling; sanneriigen skude mitt lefnadslopp tagit en annan wändning; och jag stule ej behöft nådegåfwor af dem, fom nu förakta mig. Jag behöfde råd, men jag fick inga; jag behöfde penningar, men fick dock inga, förrän jag blef myndig; dot hade jag några ungdomswänner, fom lindrade mitt bekymmer. Men i sjelfwa grundläggningen war jag fjelf wållande till min ofärd. Ty om jag i ställe för att natt och dag fins dera till graden, som iag genomgått wld 18 års ålder, bade antingen biifmit Trumslagate i 2andds krona eller Skeppsgosse, tror jag säkert, att mitt bekymmer om födan hade blifwit lindradt, under min faderlösa ompndighetssålder. Men den som fwäller i Lund, denna stad få rik på tillförsel, må oc skylla fig sielf. Jag medeifwer det: men fan försäkra, att, om jag ej förtjente något medlidande i min ungdom, få förs