London d. 14 Febr. Tidningen Public Le lger berätter som tillförlitligt, att England med ala Europeiska Makters bifall skall åtaga fig protektoratet öfwer de confedererade Grekiska Stas terna och att Lordeofmerfourmiffarien på de Joniskå ögene, i Hans Brittiskå Maj:ts namn, skall börja fina funktioner fom beskyddare af den Grekiska friheten, — Peiwata bref från Spanien omtas la oroligheter bland folket och ullägga, att milltärisk styrka blifwit påkallad tid deras hämmande. Skriftwexlingar rörande Lunds Akademi. Hwad Jnsändaren hittills anmärkt rörande de Akademiska disputationsakterna, kunde wäl ännu widare utwecklas, så mycket mera, som något rikare ämne för dessa skriftwexlingar knappast fan gifwas. Men Jnsändaren måste göra en öfwergång till ett annat meanfoms mande ämne, fom påkallat hang uppmärksamhet, ehuru mången torde med skäl anmäcka, att sådant strunt förtjenar ingen uppmärksamhet. Tillfälligtwis har Jnsändaren kommit att läsa N:o 7, 9, 13 och 14 af StodhlmssPoften, hwari finnes införd en artikel under rubriken: Yts terligare tankar i anledning af de i Helfingborgs-Poften N:o 95, 96 och 97 fortsatta ffriftwers lingar rörande Lunds Akademt. Jnsändaren har icke tillfälle att denna gång börja granffnins gen af denna artikel; utan måste uppskjuta det tid nästa gång. Han får endast nu förklara, att han fått del af dess innehåll och skall beswara hwad deraf finnes wara anmärkningswärdt. Något af denna widlöftiga artifel i StotvolmssPoften har Jnsändaren läst, men har ännu icke af alltsammans riktigt fattat mer ån de twenne första orden: Stackards karl, fom säfert höra tid författarens titet. Början tid denna artifel i Stofholms:Poften lyder sålunda: i Stadars farl, torde mången lugn läsare af skriftwexlingarne rörande Lunds Akademi i HelfingborgåsPoften R:o 95 säga om författaren till de i Stockholms Posten N:o 268 yttrade tanfar, han bar minsann fått dugtigt påskrifwet. Sjelf tror ban fig dot wid närwarande tillfälle få litet behöfwa denna, en opartisk godhets wälwilliga deltagande, att han med det största finneslugn ler åt de hwinande sidohugg, fom man tyckes rigta mot honom. Och huru skulle han wäl funna göra annat, då han lyckligtwis, skiljd från det ställe, der striden utbrus tit, ingalunda träffas af de personliga utfall, ywarigenom def wederpart söker göra fig förfåra lig. Så roar fig den ockyldige gossen, fom på afstånd stört ett för grannskapet beswärligt ges tingbo, hwilket i midten af den lummiga, hundraåriga eken upprättat sitt trotsiga näste. De retliga kräken kringbhrumma fina störda gömmor och hota med giftiga gaddar, men förgäfwes; ty banden, fom utslungade stenen, förblef ofind. (Fortsättes.) Transumt af ett bref, jemte swar i anledning deraf. ml — — — Jag tocker, att Bror icke borde refusera det förtroende, fom några Brors wänner gifwit, att uti Stiftet begära något sammanskott, såsom en bjelp till dina barns uppfosiran. Wisserligen skulle äfwen jag efter råd och ämne icke undandraga mig; och det gamla ordspråket gäller annu, att många bådar små funna göra en stor 1. — — OÖgga d. 31 Jan, 1825. AN 0 — . Då jag från åtskilliga wänner erhällit uppmuntringar i samma stil, af godt och wälment Hhiers ta, will jag befwara dem på offentligt fått, helst ett drygt postporto annars skulle dragas från de nöd: wändiga utgifterna för hustrus och barns underhåll. Jag bör derföre tillkännagifwa, att jag ständigt resuserat det förtroende, fom åtskillige gifwit mig, att nemligen uti Stiftet sielf eller genom andra