Mina tankar om Prestwal i allmänhet. Jag lofwade då jag filt tillskref dig, min nyfikne Wän! om förloppet af prestwalet i Lands krona, att jag oförtöfwadt skulle meddela dig mina tankar om prestwal i allmänhet. Jag går nu att uppfylla din önskan. Hwad jag först och främst derwid wil anmärka, år, att sådana mal i alls mänhet kunna anses öfwerflödiga, emedan de sällan swara mot sitt ändamål, så wida ändamålet skall wara att få den Prestman till Kyrkoherde, som af de flesta rösterna inom Församlingen dertill blifwit kallad. Wi ba flerfaldiga exempel derpå, att flera wida mera meriterade ertrasföfande fig ans mält då naturligtwis ide afseende kunnat fästas å pyluralitetens yltrade önskan i detta fall. Jag pä minner mig t. er. först och främst, att Se ninariisPråfecten i Upsala Rogberg erhöll en öfwerlägsen pluralit framför Professorn m. m. D:c Franzen wid Kyckoberdewalet uti Clara församling i Sto: holm; men att D:r Franzden, fom war mera meriterad dertill utnä undes; oh sedan, att Härads Prosten Scharling war nästan enhälligt kallad til Kyrkoherde i Landstcrona, då MRegements-Piftor Klow dertill utnärundes; att Stadskomminister Darin war enbälligt kallad tid Kyckoherde i sorfels ljunga, då Kyrkoherden Bering dertill urnämmndes; att Negements-Paftor shristensson erböfsl flesta rås sterna till Kyrkoherde i Ylad, då Kongl. Hofpredikant Psil ander dertill utnamndes; att Stadsfommis nister Widing förra gången erhöll äfwenledes allmän kallelse tid Kyrkoherde i Onnestad; men Fålts prosten Roos blef dertill i nåder utnämnd, att förtiga flerfaldiga andra exempel Jag tyder ocklå för min del, att då Nationen åt Konungen anförtrott denna angelägenhet, kunde äfwen Nationen utan föregående wal med ful förtröstan öfwerle nna densamma år Konungens afgörande, få mydet mera, fom Stonungasröften i ala fall är den afgörande; Ja Presteständet oh Församlingen bör je anse och anser äfwen det för en stor fördel, att Konungen i dylika fall äger rätt att göra och låtra såsom Honom för godt synes. Ty — medgif min Wän! att den allmänna rösten, såsom den wir wåra prestwal beräknas, bewisar ingenting och förbigår ofta den mest meriterade och kastar sig på en mindre meriterad; ty låtom oss taga i närmare öfwerwågande den wanliga normen, hwarefter röster wid prestwal inom wårt Stift beräknas. Det sker iu efter de röstgifwandes förmögenhet, det wil säga, om jag mins rått, efter fastigheternes wärde. Hwilket orimligt beräkningssätt? Hwad blir mål följden deraf? naturligtwis den, att de förmögne och mäktige patronerna inom församlingen bestämma malet? En enda fådan dryg od mäktig patron uppwäger ofta 20 a 30 fattiga, medlems mar och dock warder ju de fattigom äfwen predikadt Ewangelium? Monne ej den fattigaste foMics fare inom Guds församling har lika stor andel i församlingens själasöriare fom den rikaste handvelds patron? År ej den enes Fäl lika dyrbar fom drn andres? Bör ej den ene hafwa samma rått fom den andre att wälja den man, åt hwilken han fan anförtro fin själs wigtigaste angelägenhet? — och dock skall den fattige wid Hetta tillfälle, få wil som wid mångs andra, flå tillbaka; han lägger dock äfwen sin skärf på altaret och hans ringa skärf är ofta af wida större wärde ån den rikes, fom gifs wer på skryt och för att wisa fin makt od myndighet. Du gillar säkert dessa mina reslexioner. Du må wäl då medgifwa, att ett annat röft-beräfningsfått borde bestämmas. Wore det ej dilligast, att