der Jasons tid, ännu höja och sänka de fig i böljan, och orubbligt på def spets, skonad of tiden och wäldet, hwilar Apol nis Altare, Pompeji kolonn. Så, Jorsalafarare fringwandrar jag nu dessa stränder, under hwilkas yppiga Plataner min tanke ofta dtillbakakallar och sorgsen återwänder, likt er tiöttad Noachs dufwa, detta land, der Pilgrimen stapplar bland fornåldrens ruiner, der österns blåa azur återspeglar sig i Bosforens bölja, der drufwan gror och fornsädren med tunga swärd mat: tade Constantinernas thron, der Cypressen sorgligt lutar sig öfwer Muselmännens grafwor, och der Flora, rikt smyckad, ler wid den susande bäcken. Ofta, säger jag, återilar min tanke till Nordens fied, der trohet och mannamod fästat fin thron, jag återser dem ån, rik på minnen af förflutna dar, och i wänners kretsar glammar jag då wid en blossande pipa, tänd af en guldlockad Nordisk tärna. — — — Så från Libadia, skuggad af widt grenade Plataner, hälsar jog dig från Farmas cias strand och Tinoas volkaniska klippor, der han gammal och blind, af kärleksruset betagen, betade Gamarne (Harpperne) med fina söners fött, från Sarons fiskrika bölja och Jettebergets digra rygg, från Afrodite, de tolf Gudarne och Hela den Olympiska hår, fom fordom bebodde Bosforens strand. Dess bölja framrullar öfwex deras tempels ruiner, men herrlig och skön ler den aldrig grånande na: turen ännu; rikt strålar Floras mantel, den Bosforen, fom en silfwerbord omslingrar. Herrligt stå Ylataterna och wördnadsbjudande spira fig Cypressens toppar, waktlarne slå och variera fitt tema från sin trollflöjt; turturdufwan klagar, Cicadon spelar sitt knarrande instrument och wäktaren från Minaret (Moskee tornet) förkunnar bönens nalkande stunder. Högtidsklädd i fin gröna man:el ler nejden omkring det fjutbronande Stambul (Constantinopel); pilgrimen nöter sin staf och sitt rads band, forskaren tyder de mossiga Hieroglyferna i Myckla, och den wettgirige mäter den brända Po: lonnen, artisten tecnar Constantins åldriga Aquedukt, Peroten lurar på utkik och wädrar nyheter från fin altan, och trätofflorna slamra mot stenarne. Wid Marmoras ruinbeströdda strand letar wandraren minnets dladem, oförgänglig fom tiden, Romerska örnen spejar ej mer med lysten blick, korsets fana är utträngd af den blekröda halfmånen och wäringen år gången til hwila. Men baus taftenen flår ännu reslig wid hang graf och Runan sörtäljer pans fart tid Austri; hjelten förgås och bieltarnas grafwar, och himmelens windar kriga om deras stoft. — Frid öfwer Norden. Jnpasserade Resande: Den 30 Jan., Tyske Handels-Erpediten Gerber, Sw. Zandtmåteri Afcultanten N. G. Leander, Danske Grosshandlaren M. Pettersson Ahlbeck, Tyske Handlonden Heller, — Utpasserade: Tyske Handlanden Fids, Swenske Handlunden S. von Reis.