— — — — — Utdrag af ett bref från Doktor Hedenborg till en hemmawarande mån, dateradt Constantinopel den 25 October 1825. — — — Sceqpperna ) börja fedan man passerat Don, oh utgöra til Odessa 430 werst. Raturen år här i allmänhet njugg od åkermannens möda belönas föga; men de betande biordarne finna här alltid uppehälle, och dessa omåtliga fält tyckas af naturen danade för kringwandrande hora der. Hettan, som förbränner allt på denna lösa jord och wattenbristen i allmänhet, göra dem likwäl obeobeliga. Här och der wattnas de mål af små floder, hwilkas stränder ristas af åkermannens plog; men de sorlande wårbäckarne förswinna med wåten och lemna endast strömfåran efter fig. Jag willl gifwa dig en teckning af trakten omkring Krasnikoski, en slätt der ingenting utom några spridda ätt bögar afbröt det enformiga, halfdöda eler förbrända lif, fom här herrskar. Förgäfwes sökte blicken kring hela den cirkelrunda horizonten ett föremål, på hwilket den kunde hwila. Endast likt en blå gördel kringhwärfde himmelen denna förbleknade rymd, der endast roffoglar och cikader enwäldigs herrskade. Dessa sednare, lika många med stoftatomerna omkring hjulen, uppstämde sina knarrande instrumenter eller lpfte fig i moln, fom kunde bortgömma solen. Stationerna i dessa nejder bära den ömkligaste stämpel, som armod och snuskighet kunna påtrycka, och funna till sitt yttre gerna fis tuleras för röfwarnästen. Låga, ej öfwer manshöga kojor, hwilkas innebyggare till hälften residera under jord, små qwartersbreda fönster, ur hwilkas gluggar swacta ungar och ilskna hundar frida näs fo ne, och der en mygga skulle förhungra, långt mera en resande. Stallen utom all beskrifning, af wide flätade dyblen, der sidowäggarne utgöras af gödselhögar; folket till utseendet wildt, larmande, och, om möjligt wore, prejande, utgöra tillsammans en ireflig tafla; omgif denna med ett blekgult fält, der ögat ingen annan gräns finner än berizonten, och man igenkänner lätt Ovidii teckning af Sormatien. Rummet der jag insleg fan jag ej namngifwa, försiuga, förmak, eller hwad fom bes hagas, pryddes af ett bord, några swarta, rankiga trädstolar, jordgolf och för öfrigt skräp, under ett taf, hwarigenom man fil fin fägnad kunde kasta en blick genom den blå ctern, På sidan till höger wor äfwen ett rum eller wind, der wärden kröp in och ut några gånger, men hwad han förehade wete himmelen, ty derinne rådde ett mörker likt Tartarens ewiga natt. — Något om de i Stepperna befintliga ättehögar, skall jag nämna en annan gång; det torde intreffera, då de liggas så nåra wåra förfäders (Afarnas) granskap, och mi i Norden igenfinna dem i samma form. — Fare t.n öfwer Pontus gick lyckligt och hastigt och jag har ej skäl att gnälla öfwer den i samma ömkliga ton, som Ovidius. — Då wan cotojerar Traciska kusten hwälfwa fig naturligtwis i minnet förs: fluina seklers uppträden: detta land, fom nåftan i alla tidehwarf alstrat barbarer och röfware, hwilka åctusenden ej kunnat bilda till samhällsmenniskor, har delat werldörewolutionernas öden, oc än bes herrskats of den ene, än of den andre inkräktaren. Zamolxis spridde mål en skimrande morgontåds nad öfwer Trasien, Milesienna, deffa fornåldrens Britter, utbredde fina kolonier kring swarta hafwets siränder, men tidens swall bar bortwältat ända tilll spåren af deras prunkande städer. Förgäfwes öter man, utom i häfderna, Olvia, Milelopolis, Tyrus, Apollonia, m. fl. — den blodröda bHalfmå nan swäfwar öfwer deras ruiner, och barbarernas ljud hafwa förstummat den Helleniska melodiska sången. Tiderna wexla, menniskors werk förswinna; men Alfadrens med tusenåriga runor inriftas de, fånna föga tidernas makt. Så fammar ännu Donau, då den störtar sig i hafwet, än Piccina, od Ifa maj slätisk wältrar fig def bölja, fom når Darius rod Aegissus slog fin brygga. — BVBirgis lius besjöng Hämi sköna dalar och swalkande stogar; der swalkar ännu nordan den af sommarsolen förbrända marken, och sorlande öryta bäckarne sig emot bafwet. Just der bergets sot badar sig i Eurini båtja låg Byzantiska kolonistaden Mesembria, och på andra sidan af den wik dess uräldriga klippor omgifwa, på en liten ö, Apollonia, med det rykibara Apobos tempel. Ei långt härifrån framskjuter i hafwet udden Thyrias i de gamle Thyriernas land, derifrån böjer fig kusten mot östren, och snart fer man Salonpdessas strand, hwarest enophon med fina 10,000 Gitker embarkerade, och der de lupo fara, att begrafwas mellan de förrädista sandbankarne. Nu nalkos du snart de mångs besjungna Cyaneerna, Bosforens uräldrige wäktare, ännu äro de samma trogna förposter, fom twwns 4) Stepper kallas stora slätter, fom finnas i Guwernementerna Asssrakan oh Noronetsch, der stora Romadi fa folkslag fordom haft Att hemwist. ora trakter deraf däfwa under Ryska regeringen dlifwit odlade och