Helsingborg fyffeljatt med att författa din likpsaln. — — — ——— Samtal i de dödas rike emellan Alexander oh Napoleon. (D. I Dec. 1825.) (Forts. från N:o 4.) Alex. Man fan wäl icke förtörnas I dessa himmelska trakter? Du torde derföre icke misstycka en fråga? — Hwad känsla uppwäcker det wäl hos dig, att skåda tillbaka på din jors diska wandel? Rap, En twåfaldig: denna känfla år dels fmärtande och dels angenäm; den första uppstår wid minnet af de starka begår, fom beherrskade min själ oh wid minnet af de olyckor jag derigenom förorsakat mina medmenniskor; den sednare, då jag inser, att jag har warit ett werktyg i den ewiges hand tid stora om wälgörande afsigters utförande. Alex. Den forsta af dina bekännelser afhör jag med deltagande; ty jag fruktar, att du derwid tänner den djupaste smärta. Jordens inbyggare beredde dig de olyckor, fom du ge: nom din hersklystnad och dina krig ådrog dem, War det ide en Engelsk Amiral, fom fade om dig: att ett Örlogsskepp hade kunnat segla i det haf af tårar, fom du utprässot på jorden? Rap. Fri från dessa förebråelser fan jag wäl ide wara; men känslan deraf mildras dock genom det medwetande, att mina afsigter woro i grunden goda, oaktadt de medel, fom jag nyttjade för att uppnå dem, woro hårda och tillika derigenom, att man hår i det fudfomliga: re lifwets werld fer saken från en annan fida. Alex. Du torde göra mig närmare bekant med dessa betraktelser. Nap. När du gör dig bekant med Grundlagen för det skaptas tillwarelse, så skall du finna: att denna lag år en beständig utweckling. — Allt förändras och allt går öfwer til en högre fullkomlighet; lifwet begynnes med sorg, fom förändras till glädje; barnet inträder i lifwet med tärar; men def tårar öfwergå tid småleende. Af jordens sorger och lidelfer utmed: las slutligen himmelens glädje. — Det går alla dem, som hafwa lemnat jorden, som det går dig och mig; mianet af deras förra lefnad utwecklar sig här till den största klarhet. Ju större derför deras lidelser hafwa warit på jorden, desto större blifwer deras glädjekänsla här uppe. Allt förljufwas wid öfwergången, utom minnet af det oriftiga bruk mi hafwa gjort af mår frihet; endast detta förbittrar. Alex. Men du talade om den glädje du känner wid medwetandet, att du warit ett redskap i den Ewiges hand. Nap. Kom med mig od låtom of företaga en flygt öfwer kloten; fer du denna fora del af jorden, ywarest bergkedjan sammanhåller twå mäktiga landmassor och hindrar hafwet att åtskilja dem, Den sydliga delen af dessa, fom är den skönaste på jorden, blef oafhäng g om fri och går en lysande tultur til mötes, såsom en följd af mina företag, och den nordliga delen rapar genom mina planer 4 tillfälle art winna den politiska storhet, hwarefter den räfwar. Alex. Det war således icke din afsigt att befordra A nerikas oafhängighet? Rap. Jngalunda; det war blott mitt ändamå, att medelbart eler omedelbart blifwa Herre öfwer hela jordklotet, och derefter göra det lyckligt. Men hår märkte jag att en högre Makt arbetade emot mina bemödanden Mitt angrepp på Amerikanska halfön medwerkade till Amerikas oafhängighet; men från det ögonblick, då detta mål mar uppnådt, war också målet för min jordiska storhet uppnådt; ty från denna tid blef lydan, fom hittills beständigt följt mig, otrogen mot mig, och alla mina bemödanden att bibehålla den woro fåfänga,