Tillkännagifwande. Som det icke kunnat undgå Publikens uppmärksamhet, att under detta årets lopp hafs wa i Lunds Tidning utdrag blifwit meddelade ur de 2:ne störste Franske Skrlftställares förkis ter, som wår tid bar att uppwisa och hwilka för den civiliserade werlden begge framställt råtis wisan, eft förswara Grekernas betryckta sak; få har jag oc önskat fästa Publikens uppmårks samhet på den likhet i åsigter och bewisning, som finnes i dessa skrifter med det stycke af min i Danmark utgifna Kritik, hwilket widrör Greklands angelägenheter. Jag uppmanar ala cs wäldige Granskare att jemföra hwad jag der I få ord nödsakats samantränga med hwad Ehas teaubriand yttrar i fin Rot om Grekland, oh hwad Benjamin Constant få mästerligen framställt i fin Appell till de Christna folken. Om Ehateaubriand betraktat safen mera från en religiös synpunkt, men Beniomin Constant mera från en politiskz få beder jag Läsaren efterfinna, om icke jag betraktat den från begge, — Jemför man fluts ligen, hwad jag i samma ämne yttrat uti den i HelfingborgåsPofen influtna artikeln: En blick på tidens tecken; få trer jag näppeligen, att man skall beslrida mig, att wi ju mött hwarandra. J en omständighet äro dock wåra åsigter skiljaktige. Chateaubriand hotar med den fara fom uppstår, når folkens upplvsning förelöper dregenternas; Benjamin Constant Sfmerlems nar åt himlen att upplösa den gåtan, huru den heliga Alliansen kan tåla Turkarnas gruffigkes ter och sanktionera dem. . Jag deremot widrörde ingen fara för Regenterne, ej heller något answar för dem. Men si! jag bewisade att det wore Regenternas nytta att förswara Grekerna, od att Rppz rätta ett Ny-Brefifft Rike. Jag upprepar det: jag bewisade att det svar Regenternas nytta; och jag skulle önska ett få ansedde mån, fom Chateaubriand och Constant, hade tagit saken så!! Men den tröge eftersägaren tror tilläfwentyrs, att jag lånt mina åssgter och framflålls ningar af Chateaubriands och Constants skrifter; oh att en likhet wore säirdes en naturlig följd. Jag har dock aldrig warit i tillfälle att läsa någon, hwarken utländsk eher inlände bef i dessa ämnen; utan hjelper mig efter omständigbeterne med att tänfa på egen hand, omm går fram vå syllogismens wäg af de små anledningar, fom kunna medgifwas en fattig PYresi på Landet. Misstankan att hafwa lånt mina ideer af desse twenne store sörfattare, wederlägges af den lilla omständigheten, att jag skref om Greklands öde, förr än de. Ja, jag skref om Grekernas sak, ej blott förr än de, utan förr än någon. 3 min kritit bar jag i forthet uppgifwit, aft redan då kongressen hsslls i Maden, det år Innan den Grekiska Jnsurrektlonen, författade jag en skrift under namn Af Proklamation, att infö ras i Hamburger: Correfpondent, och i hwilken jag framställde alla bewis för den slutsatsen, att nu war tiden inne för de Chrisina Makterna, att upprätta ett NysSrekiffi Rike. Der upplösa gos alla motskäl oh de blefvo äfwen wederlagda. Skriften öfwersände jag tid en bekant Jus ris Doktor Jens Kraegh Höst i Köpenhamn. Orsaken, hwarföre jag ide låt trycka den i Smwea rige, war, emedan jag trodde den funna werka ett godt ändamål, om den trycktes i TLysklano i en Tidning, fom läses af höga och låga. Juristen tyckte, att jag swärmade; men en gång skan denna skrift tomma i dagsljuset; och det skall förnimmas, att jag tänkt lika med Constant — em möjligheten att Jslamismen fen blifwa farlig för Christendomen — om Turkarne förs