wärfwa sis Europelsk wetenskaplighet och in sigt i krigskonsten; få wida de ej förjagas till Asi en, som är stort nog för ett folk utan upplysning. — Sannnerligen! den förutsägelse som jag i denna Proklamation och flera andra småskrifter förkunnat, smickrar mig mera än till och med ett wittert pris; men hwad, som smärtar mig, är att den största upplysningen finnes hos der klass af menniskor, som det är Egoismens intresse att förtrycka. Jbland det förtryck jag lidit, räknar jag äfwen den omständigheten, att under det jag låt utgifwa min kritik i Köpenhamn, blef jag befalld att återwända, ide til Embetets utöf ning, utan emedan jag i officiel wäg war efterfrågad (nemliagen för att by: sättas), och detta för en afliden Broders Discontlän på Tusende Nidlr Banko; hwilket jag bade iklädt mig emot min Bror MedicincsProfefiorns kontraförbindelse, att för. detsamma an: swara, od hwilken förbindelse jag hade upptedt äfwen för LandehöfdingesEmbetet, ehuru utan werkan, emedan auktoriteterne i Stockholm hade befallt, att endast jag skulle sökas. Wdare räfnar jag till det lidna förtrycket, att Emissarier öfwersändes till Köpenhamn, som öfwertala de Spiswärden på Swenska Wärsshufet, att ide lemna mij kredit tila boken blef tryckt bwarigenom jag fom stor fara och äfwentyr för mitt lifs bergning; och hwilka widare öfwer. talade Boktryckaren att icke utlemna mig ett exemplar, utan emot kontant betalning, och att icke ens öfwersända exemplar till Swerige, der afsättning kunnat påräknas. Slutligen räknar jag äfwen den omständigheten till det lidna förtrycket, att planen uppgjordes, att insätta mig på Blåtorn för gälden till Boktryckaren. — Dock ingen wet, hwarifrån stormen kommer och hwart han far. — Men om jag hade warit Magni Stenbocks Kammartjenare, nog skulle icke Hjelten fom fånge dött på Köpenhams Kastell. — OM hade jag warit en lös och ledig karl, skulle jag rest til Sanct Helena, för att påminna Napoleons wänner att det ide anstod werldens störste Hjelte att dö på ett näste i hafvet. — Men alt det lidna förtrycket ansågs endast såsom ett wälförtjent straff, emedan jag understått mig att kritisera något fom den flos re Tegner skrifwit. Näppeligen tror jag, att någon beundrar denne skald mer ån jag; men tunna wi ide derföre hafwa olika åsigter både i literära och helst politiska ärender? Har jag skymfat hang naturgåfwor, hans karakter, hang heder? Men jag understod mig hafwa olika tänkesätt; det war wäl illa; men fil Luther understod fig att hafwa olika tänkesätt med Päåfs men; det war wärre; Men Luther fmådade Yåfwen: jag har berömt Tegner, och det likwäl ej annorlunda, än att ban fan ide taga det för Jronji. (Forf.) ; . ; ALS eka ffs