er —— —U 442k— f7471J51(— er. FU FP ORT VYER PAY CIUDIIIni140 Er 4 11 ALlyn ning, dwilken hufwudsakligast genom gammal häfs, och wissa reminiscenser af fordna, brillantas re tider, hittills undgått flera både äldre och yngre, fil födseln mera wanlottade, olydsfamras ters öde, att då den swåra hungersdöden, är ej heller någon fann själaspis att förwänta, ty — ex nihilo nihil fit, fade fader Smitt, och detta prowerb tror man fig fnaraft funna lämpa hit, ehuru den sanningsmannen wisst aldrig anat, att StodtholmssPoften, på hans tid tummelplatsen för Smweriges yppersta snillen, skulle urarta till deras trädegåker. Läsaren torde förlåta denna reflexion öfwer all tings förgänglighet, ywarefter mi skrida till sjelfwa ämnet. Stofholms-Poften insinuerar: att wår tid utmärkes af en owanligt slor mwinningålyfta nad, fom ide år nogräknad om medlen att förwärfwa penningar och egodelar, om hang eget exempel gifwer of derpå ett tatande bewis, ty buru fullgör han wäl sitt fal fåfom Tidning? Kunna prenumeranterne wara belåtne med, att få fyra sidor för hwarje arbetsdag i weckan, nedsuddade med non sens, alstradt af Redaktionens eller Jnsändares sjuka hjernor, och nyheter från utrikes orter, som mistat nyhetens behag.? Bör sådant fram på förhand betalas, eller wore det icke både nyttigare och angenämare, om Redaktionen undfägnade sina Prenumeranter med blanquetter, af samma storlek som Tidningen? Wid uraktlåtenhet att beswara dessa, af. sig sjelf framstående frågor, minner StodholmssPoften mest, ty den har på ett samwetslöst sätt fått srisen i säcken (sit venie verbis) och lifwäl I fin fåwitsko vöbelaktigt attaguerat andr. för egoism. Att detta otyglade begår härleder fig från oriktiga begrepp om mensklighetens wmigtis gaste angelägenheter, äfwensom att derigenom tillskapas en mängd af bagatellsmenniskor, upvställes såsom resultat af Stotholmå-Poftend fortsatta, djupsinniga forskningar. OM hwilken bestrider det? Men nu frågas: Hwarföre låtsar man genom swulstiga fraser i sin linda awäfwa dessa intellectuela pygmeer, och söker likwär genom handgripliga exempel populera wår Skandinaviska halfö med fådana? Swaret ligger uti StotholmssPoftens oförgätliga ins eonscqvens i ord och handlingar, . Nå fomms wi til fielfwa Köpmaneståndet, fom — Gud wet af hwad skäl — ådragit fig Stodholme-Poflens svunerliga owilja. Wi få dock ej bedömma honom lika strängt tillbaka. Åan Har, mähända, jemwät i ekonomiskt hänseende, föriorat mer eller mindre del af sin credit, och ho känner ide hwilken elektrisk kraft detta lila ord äger hes alla, men framför allt hos de botade Köpmännen? En owäldig gransknlng år ide Stofholms-Poftens fak. Lik en wåldsam ström rusar han fram, och drager l farten med fig de förnuftskäl, fom sjelfmant wilja sätta gråns sor för hang obändighet. Wisserligen medgifwer han, att respektabla Köpmän existera, och uppräknar kännetecknen på desamma, men sådant sker bliott en passant, ty firar derefter förs srommar han sig i fin wrede, och tyckes nästan ångra, att han med någon skonsamhet behands lat en menniskoklass, hwilken blifwit atsedd Hin fottstafta för afwundens om okunnighetens wrånga anfall. Med benämningen Kråmare söker Han wäl gifwa målningen en renare ana firytning, hwarföre man frestas tro, att han endast kommit under fund med swansen af Köps maneftändet, men ffänfer 06 federmera en prunkande beskrifning på fåfänga prydnader, pay jomma Såltderj e ederartler, Furiaias eter få fulllländig, att mången, mindre bes sand med OStotholmssPoflens samwetsgrannhet, frulle funna falla på den tanken, att han self deltagit I alla Lessa oprigbetens tidsfördrif, samt, af gammal conseguens, ilandrar dem, fevan de upphört, och ett mera tarfligt lefnadsfätt intagit deras ssälle. Stodholme-Poften bar också skapat en moralprincip för Köpmän, af följande ipdelse: Vlska dig sjelf öfwer Afa ling, oh Gud och din nästa för din egen skuall Och man beböfde blott citera den, för att Hörin ga läsare ett fladgadt begrepp om StotholmaYPoftens syftning med förenämde artikel Hans tankar om Köpmannens ireligion, vandakteöfningar, fyrko och nattwardsgäng mi. utgöra äfwen märkwärdiga bidrag till historien om hans menniskokännedom, och wisa huss långt ett klindt hat, lözrockt från förnuftets oc billighelens fjettrar, fan gå. Men under fås dana omständigheter, och då Köpmän jemwäl af mera upplyft folk illa anses, (om ej öppet be dömmas) då det hörer till ordningen för dagen, att, wid alla tillfällen, nedsätta deraå, inför fenningen8 oh opartistberens domsiel besläende wärde, blir ty wårr bworje försök, äfwen af en skicktigare penna, att återställa det anseende de få billigt pretendera, fruktlöft. Se hår oc ewis att UL Aar —