Skriftweplingar rörande Lunds Akademi. . Hwad Jnsändaren slutligen anmärker rörande ett Akademiskt specimen under naun af Aras bist Grammatik, få må man medifwa swårigheten att aflägga sådona wid Lunds Akademi för fattis ga ynglingar, då böcker i DOrientaliska Literaturen äro gansåa dyrköpte. Auminficne känner Snfårrs daren af erfarenheten huru beswärligt det war, att med de få bj lyredor Jnsändaren kunde skaffa fig, aflägga ett specimer för Orientalifka Adjunkturen, helst den literära communicotionen war afftads nad under brinnande krig. Någon serdeles grundlighet funde FJnsändaren wid knappa 22 års ålder ej ådagalägga, men någon compilation har man ej kunnat förebrå honom, ehuru den ryktbare Oris entalisten Norberg, fom få mycket berömt ifrågawarande afskrifning, ej tilltrodde fig funna tilldela Sn sändaren annat witsord, ån att han hade legitimerat fin ansökan. Som dessutom Kanslis Rådet Norberg ofta hört, att Jnsändaren önskade blifwa Professor i Drientalspråken efter bemälte Orientalist, och denna ide såsom ingifwen of wördnaden för Jnsändarens sal. faders minne, war i hans ungdom få införlifwad med hans sätt att tänka, handla och betrakta werlden, att Jusändaren werkligen uraktlät tillfället att siudera Orientalspråken i Uppsala, (der Jnsändaren i sitt armod funs nat påräkna slägtstipendier) enkannerligen emedan han ansäg Norberg bland ala Orientalister såsom den ypperste; så lär det bafwa warit ett misstag of Herr Kardli Ret, att han wille framdraga afs skaifware, men deremot icke dugliga sujetter; ty det förklarar Jnsändaren offentligen, att Herr Sanålis Rådets uprförande emot honom tilläfwentyrs motiveradt af en Ligas intriger, föranledde mig, att uru ogerna, rent af öfwergifwa det Orientaliska stutium. Derwid torde i fig sjelf ingenting wara örloradt, ywarken på den ena eller andra sidan; men hwad fallenhet för samma literetur Snfåändas ren ägt, kan likwål slutas af ett swar, som en dess fordne lärare den Jnsändaren fom Docens ef terträdde, gaf, då Jnsändaren på en resa besdkte honom; ty då wi ej hade råkats sedan mårterinis nen 1804, bwlken tid Jnsändaren njutit bans underwisning i Arabiskan, och Jnsändaren frågade honom om han war igenkänd, så swarade han med en påminnelse, som frapperade Snfärdas ren: Nog känner jag dig, som hos mig lärde alla Lokmans fabler på åtta dagar, ifrån att ej fåns na en bokstaf Arabiska mid lektionens bårian.? NÅ! inwände Jnländaren, den händelsen har jag ibland omtalat ; men oldrig blifmit trodd; dock får jag anmärko, att det war om Tisdagen jag börs jade lektionen och påföljande Måndag explicerade jag med lätthet på Norbergs publika lektion; men fom jag under bela terminen föga förkofrade mig derstädes, war det mindre min ån din föitjenst, att jag lärde min sak få hastigt. — Detta ware nämdt til ett wittnesbörd, buruwida Jn ändaren war den, fom borde uppmuntrad. eller förtryckas; och det fon äfwen förklara det rättwisa i mitt swar på ett Lakoniskt bref från Songii: Rådet Rorberg, hwilket swar förtjenar komma till det AA: männas kunskap, för att ådagalägga, huru det tin år i den literära werlden Hade, beter det, Hir Kansli: Rådet icke undertryckt mig från. min sörsla wärnlösa ungdom, och icke i stället uppmuntrat