EV OP Werlgäfnoforwallarerjenst etler nägot dplikt. ———— —— — — — Bör man ej föredraga underwisningen i de offentliga Skolorna framför den priwata? (Jnsändt.) (Fors. från R:o 84 och stut.) Sedan Jnfändaren nu efter bästa öfwertygelse beswarat den framställda frågan, huruwida man bör föredraga underwisningen i de offentliga skolerna framför. den priwata; få wil Snfåndas ren slutligen tillägga några ord till wår tids Mödrar. J Mödrar! hwilka Skaparen bestämt att skänka Fäderneslandet sina söner och i dem pålitlissa slöd för samhällets beslånd om en borgen för mensklighetens framskridande i upplysning; befins nen Eder bestämmelse och öfwerskriden icke gränserna derför. Då J framburit Edra söner i dagen, då J närt dem wid Edra moderliga bröst, då I föft och waggat dem på Edra moderliga armar och då J sedan allt framgent från waggan till grafwen beledsagen dem med Edra warma förböner och wälsignelser: Si! då hafwen J gjort allt hwad man billigtwis bör och fan wänta af den swaga qwinnan. Men öfwerskriden ide dessa gränser för Edra söners uppfostran; hwilka Eder egen fåns slofulla och blödiga natur utstakat. Den alfwarsammare uppfostran tibhör Eder ingalunda, Jcke förstån J att dana dugliga Embetsmän åt Staten? J kunnen framföda dem — men det är allt — och sedan måste J onförtro Edra söner åt den kraftfulle och erfarne mannen att bilda och upps draga. J rådfrågen Eder känsla, då mannen rådfrågar sitt förstånd; och just derföre ären J ide skickliga att uppfostra wåra föner. Fingen J, i almänhet sagdt, uppfostra dem fom J wille; då skulle jorden snart öfwerswämmas af weklingar, oduglingar och sofwande kupidoner. Befinnen hwartill J åren kalade: I åren kakade art sprida bebag öfwer lifwet; det ömma, smältande och ljufwa i menstligheten tillbör qwinnan i men det alfwarfamma, iraftfordrande och wigtiga tihhör mannen. Mannen är qwinnans hufwud och, om jag får tillägga, qwinnan är mannens hjerta, Derföre der förstånd, omdöme och erfarenhet fordras, der bör manner: ensamt råda; men der biers tat, känslan och fmaten fpall afgöra något, der må qwinnan gerna döja fin röst — ja til och med fatta beslutet. Men då man utgår från denna spnpunkt och måsie å ena sidan medgifwa, att ingens ting fordrar mera förstånd, omdöme och ersarenhet, än söners uppfostran, så mycket mera som på deras bildning beror bela statens wäl; så måsie man också å andra sidan medgifwa, att det icke kan wara den swaga qwinnan, utan miannen, hennes hufwud, fom skall åtaga sig detta wigtiga, matte påliggande och kraftfordrande wär Råofrågen Edra egna hjertan, J Mödrar och de stola in tyga anningen päraf. De skola såga Eder, att J ären få benägna att fe igenom finger med Edra wans Ötiga söner, tillbakahåla den saderliga banden, fom lyftes att Aga, undangömma ala fel fom de begå och befpara dem alt befwår och alla nyttiga mödor. Men monne wål på detta fått den manne iga karakteren utwecklas? Style ej på detta fått alla menniskor tid slut blifwa awinnor? Om Edra öner skola blifwa karlar och män, som en dag skola gagna sitt fädernesland antingen med fina fjålsDer fina Ffroppåtrafter, få uppfoslren dem ej i Edra egna oc MAr ; ty då, fom ordspråket lyder, föden Å ormar i Eder egen barm de skola bedraga det moderliga hoppet och med ånger och blygd ffoc 8 vs en J en dag fe Edra söner förskjutas, föraftag och förklaras odugliga att tjena fäderneslandet. Lå: en ej högmodet och fåfångan, fom wanligtwis förleda qwinnan til dårskaper, inråda Eder fil. den örwända uppfostringsprincipen, att föredraga informationen hemma i Edra bus eller ock penfions: nrättningen framför underwisningen i publika skolan. J weten icke hwad J gören. Utan att funs la öfwerwaga eler ursklja fördelarna på den ena eller andra fidan, följer J blott den nymodiga idens smak. J ssken nymodighet i allt, obetymrade om nyttan, J betalen gerna många gånger uer för den åran, att hålg informator ät Edra föner eller fåtta dem någon penfion, ån F wiljen ned några R:dlrs afgist låta inskrifwa dem i publika stolan att der bildas tig dugliga embelsmån i Ken. Jag will blott önska, att: J ej för dyrt til slut fås betala denna eder fåfänga; om J en da ;faren, att oaktadt ata Edra dryga uppoffringar: Edra föner föga annat lärt ån att buga fig iorda ingsätla fin toupet, fingrera bröstkräset oh göra fina pas tt IAU ÅN att b L