Et UUUvJ väj vi naåplt; Men ätlätlliga deri förekommande ämnen förtjena likwäl art med mera allwar behands las. Wid frågan om Afademiskaffans obestånd söker författaren orsaken dels I inrättningen af nya Professioner oh Adjunkturer, fom fordrade nya löningsanslag, hwilka oc under uamn af gratieler blifwit utdelade, dels i svannmålsprisens fallande. Hans ord äro följande: Det är iust antalet od storleken af dessa gratialer, fom förnämligast wållat kassans närwarande förlås genhet m. m. Den gratialsumma, som från 1810 till och med 1824 utgått ur Akademlens kassa utgör mer än 53000, och den som ännu i år utgår, öfwer 4900 R:dlr. Deri och i de läga spannmålsprisen ligger orsaken till närwarande förlägenhet, m. m. Att förböja fpans mälsprisen år ice i någon menniskas matt; att taga gratialerna från deras innehafware innan desse blifwit til bättre willkor förhulpna, wore en grombet etc, ec. Huru ädelt, huru menskligt låter ide detta! Men om man äfwen wille antaga, att föregåente framställning more fann, få ligger likwäl i de fift anförda orden, i den låtsade barmbertigheten, ett grymt förutsättande af möjtigheten, att de gifna gratialerna I kafssans närwarande förlägenhet funde återkallas. Det synes derföre wara i fin ordning, att något närmare utreda, hwad säkerhet penningeanslagen, som hedras med namn af gratialer, I jemföås relse med Akademiens spanmålslöner funka äga. Att de fenare utgå från den til Afadenicn wid def stiftelse donerade Krono: och KyrkfosTionde år tikråstligan kändt, men månne ide åfs wen de förra utgå från samma käha? Akademien äger ide någon annan kassa, ån den fom efter löners och andra utgifters bestridande uppkommit genom besparing af den donerade Ti: onden. Förhållandet i afseende på anslagens fond är alltså enahanda, och det ena Idninggans slaget fan ide äga större fåterhet derföre att det utgår i spanmål, ån det andra fom utgår af samma spanmål förmandlad i penningar, Endast för den fom tror, att Afademien gör ett undantag från jordiska inrättningars manliga skiften, och för hwilken alltså tid efter annan uppråttade Stater dlifwit en slags trosbekännelfe, år en större säkerhet i spanmålsanslagen tänkbar. Han fästar sig nemligen derwid, att desse utgå i öfwerensstämmelse med förberörde stater, och för honom äro inga andra Akademiska ijenster eller löner, än de derstädes bestämda fullt lagliga. Men han förgäter, att samma matt, som gifwit dessa stater kraft och gilltighet, äfwen ägde att wid förändrade omständighetet dertill göra erforderliga tillägg. Och hwad äro wäl de nya tjensterna oc dertill anslagna löner inom Akademien annat än sådana tillägg? Om den första profet sionen tillkommit såsom nödwändig för Akaremiens början, så har den sista tilllommit såsom nödwändig för def fortfarande, til följe af styrelsens efter tidernas oms bytta skick och kraf fattade öfwertygelse, att den icke kunde umbäras. Begge ha således I afs seende på fitt upphof samma laglighet; begges löningsrätt år oc lila förfåfrad, ware fig ges nom stater eller särskilta stadganden, lönen må utgå i spanmål eler penningar. Men wid ett sådant förhållande finner man lätt, huruwida skulden till kassans närwarande förlägenhet bör tillräknas de utöfwer stat inrättade nya tjenster och til följe deraf utdelade gratialer. Om bäri ligger den närmare orsaken, få ligger på samma gång den fjermare och mera mers kande uti de efter ftat inrättade tjenster och bestämda spanmålslöner, I synnerhet i de efter 1770 åre flat, fom tilägger Professorerna snart sagdt dubbla löner mot den närwarande. Bors de och derföre faffane förlägenhet aftjelpas genom indragningar af löner, få more det af måns ga anledningar billigare, att början skedde ofwanifrån ån nerifån. Men denna billighet oafstadt wore ett dylikt förfarande en grymhet, och man bar allt skäl att hoppas, att utom i skriftwexlingar ide någon slags grymhet fan komma i fråga, bwarfen mot Akademiens fpans målgs eller penningelönägare. För öfrigt förtjenar det anmärkas, att den uppgifna gratialsumman 53000 R:dlr ifrån år 1810 till 1824 anwändts till öfwer 20 Akademiska lärare, fastän samma summa knappast uppgår til beloppet af 1 1.2 Professorslön, uppburen under lika tid efter gamla staten; åfe wensom att Akademlens kassa, fom är 1810 utgjorde 62000 R:dlr, oaktadt förberörde gratials utdelning Ännu, fedan spannmålsprisen i flera år betydligen fallit, lärer wara omkring 70,000 R:dlr, och att således def tinftånd wid gratialernas beslutande ite lärer blifwit lemnadt utan uppmärksamhet. — Asdywä 2 2 — — a 8 F) 2 — Peoc a 1