Bör man ej föredraga underwisningen i de offentliga Skolorna framför den priwata? (FJnsändt.) (Fors. från N:o 83.) Man bör således äfwen i ekonomifkt afseende ej blott för enskilt, men äfwen för anmänt bästa gifwa den offentliga underwisningen företräde; ehuru hufwut sakliga skälet blir dock alltid sielfwa underwisningen i måhn efter dess nytta. Och Jnsändaren tror fig hafwa redan tilråd:ligen wifat bwad fördelar det hafwer med fig i affecnde på sielfwa bildningen att underwisas i pus blika skolen; hwilka ligga egentligen i en säkrare ech mera bepröfwad läromethod, eu ritare oms werling of läroämnen, en friare utweckling af ala förborgade goda anlag, en högtidligare uppmuns tran för gjorda framsteg m. m,, hwartill Jnsändaren will serfkilt lägga aktningen för alla andaktöfningar, fom frånfa lugn och tröst åt menniskohjertat, såsom bön och bibel-låsning ; hwilket ide får sörsummas i publifa slolan, men ty wärr förbigås ganska ofta af wåra priwata lärare; hwarföre ock gudsfruktan, fom bör wara wishetens begpnnelse, har öfwergått till ett lättfinnigt religionsföraft hos wåra förnäma småherrar, som informatorn wål tager med sig på visiter eller spektaklet, men fällan eller aldrig i kyrkan, och hwilka han wäl låter läsa Romaner men sällan eller aldrig ett ord i biblen. Monne e duan med anledning häraf stule funna påstå, att det blifwit urmodigt bland wåra upps werande söner af adligt blod eler af högre stånd att göra båläsa biblen och gå i kyrkan, just ders söre att de icke wanligtwis hålas dertill af en priwat informator ; då deremot i skelan sådant allt är en föreskrift, som måste hörsammas. Derföre är också alltid, öfwer hufwud taget, Chriftendomsfuns skapen wida bättre bland skolungdom än bland ynglingar, fom njutit priwat underw sning. Bland wåra uppwärande Grefwar, Baroner, Adelsmän och deras wederlikar upptäcker man understundom en förwånande ekunnighet i allt hwad Christendom heter. Guds ocd är för dem ofta en fremmans de sak; och om de läst deri, så begripa de föga deraf, just derföre att man i priwata sktolan ide fom i den publifa anställer ordentliga bibelförklaringar, kapitel för kapitel. Man ger snarare Franska spräket företrädet; och når min son, heter det, kan tala eller skrifwa något Franska, om än ej fors rekt, få är han ganska wäl underbygd. Grundligdet frågar man icke set deles efter; hwilken jag tror egentligen til hör publika skolan. Jnfändaren medger slutligen, att här gifwas wisserligen undantag, då den priwata informationen wårit gansta nyttig; men tror endaft, att hwad han nu yttrat, i all: mänhet träffar in, (Fortsättes.) ————.