priwata? (Jnsändt.) (Fors. från N:o 83.) Det gifwes wäl äfwen bland sådana en och annan med mindre fallenhet för under: wisning — men man fan emedlertid swårligen komma längre med fina anfpråt, än då man från Viskop och Confistorium erbhådit betyg om mannens duglighet, Åtminstone tyckes detta mas ra tillförlitligare ån att på blott god tro eler wissa yttre bedrägliga tecken wälja fin barnlärare. Dets ta är också ett wigtigt Mål för pubiifa stolans företräde; att de publika lärarne wanligtwis äro 5fs werlägsna på förmågans wägnar oc hafwa hunnit förwärfwa fig i högre mått de til barnunders wisningen erforderliga kunskaper i förening med nådig erfarenhet. Detta wigtiga skäl lår också wara orsaken dertill, att man i fremmande länder flitigt begagnar publik underwisning. J mårt fåderness land är deremot ett motsatt förhållande. Ty här får man i publika skolan, fom Fnsändaren förut anmärkt, sällan se andra pojkar, än af lägre siånd eller så kallade medellösa. Åt alla andra skaffar man informator eller och sätter man dem i pension. Det bör också anmärkas, att i wärt fåderness land, fom i allmänhet år fattigare än andra, begagnar man fig få litet of publik und rwisning, då dermed likwäl äro förenade de minsta omkosinaderna. Det tyckes wara en orimlighet äfwen i etos nomiskt afseende, att hellre wilja ge 100 a 200 R:dlrs lön åt en pensionssöreståndare eler åt priwat -informator ej blott samma lön, utan derjemte fritt vivre m. m., ån att mot några R:dlrs afgift få rojken inskrifwen i publika skolan. Detta förfarunde tyckes äfwenledes innebära en slags otacksamhet mot fäderneslandet för alla def giorda uppoffringar att iordningställa allmänna underwisningswerket. Atminstone år detta förfarande icke uppmuntrande för de wid publika skolan anstälda lärare, från hwilkas redan förut ringa löner dymedelst afgå en mängd sportler för inskrifningar samt friwilliga såfwor, hwilka i widrigt fall kunnat påräknas; äfwensom från Skolkassans fonder flera afgifter förs swimna, hwilka staten kunnat i annor händelse påräkna tid deras ökande. Detta alt tillhopalagdt gör att mon ide utan skäl funde påstå, att i en stad, der publik skola Annes, borde ingen priwat pena sionsinrättning för pojkar äga rum, emedan sådant borde anses fom ctt intrång för den publika in: rättningens fortkomst; äfwen få wäl fom i en stad man ide äger rått utan serskild tillåtelse att drifs wa någon annan törelse till förfång för dem fom derföre skatta til staten. Dessa omständigheter tyckes äfwen lagstiftaren bafwa haft för ögonen, då han i wår nya skolordning uttryckligen sörbjudit, att ingen priwat ist eller pojke, fom ej i publika skolan ordemligen blifwit insktiswen, der får njuta underwisning. ö OM hwilket förbud fan wäl wara billigare än detta? Ty man bör iu be finna, att pensionären utan någon afgift till det allmänna begagnar dock på der allmännas bekostnad flera förmåner, ej blott rum, ljus och eldning, lika med de publika, utan, hwad wärre är, han delar med dem underwisnangen od betor ger således dem tillfället att lära mera ån annars samt läraren killfället att åt tem egna hela fin uppmärksamhet oh åt deras underwisning uteslutande offra fin möda. Sker det då icke till försång för det allmänna? Detta lär hwar och en rättsinnig menniska medge; ehuru jag alt för wäl fåns ner, ott här gifwes tid od med den Fol-lårare, fom churu han anser fig fjelf för den eldra laglydis galte, ltwal bar lifa många priwata, fom publika lärjungar. Proportionen tyckes wara något oriums iig; helst i fall bar: det oakladt wil anses med sitt efterdöme yrka den strängaste efterlefnad af fal: drönmgen. Swårligen fax sanmne lärare fom gällande skäl dertill anföra ett twingande behof; emes dan ban ej blott år i tillfälle att utlöåna penningar utan har dessutom fritt underhåll. Men om ock å stollärarens sida det fan wata en fördel att hafwa priwatister, emedan deffa få wanligtwis erfåtta brislen i den publika aflöningen; få tan Snfåndaren ifanning ide finna något antagligt stäl, Bwarfdre föräldrar wilja betala många gånger större asgift för fina barns underwisning, derföre blott att den heter priwat, men är dock i slielfwa werket id: annat än publik, emedan den meddelas på fams ma tid oh rum och efter samma method fom den publika of en oh samma lärare? Således synes den publika uaderwisningen i wåra skolor wara åtminstone af lika om ej af wida större nytta än den priweta, men fostade wida mindre. Det enda fom nu winnes är befrielsen från floldifciplinen; fom dot aldrig förfländiga föräldrar böra anfe skadlig, fast mera gagnelig för det uppwåxande flågs fet. SÖT) slutlioen Kermart serna A2 Fr —