en sådan förrättning kunde utses en gammal qwinna, som ej orkade arbeta, men wore för sin stadga och försigtighet så mycket mera tjenlig, än en ung, att wårda de oskyldiga, wärnlösa barnen, till hwilkas beskydd Herren wäl uffänder sina Englar; men att dennå gång Satan utsändt en örn, lär wäl ingen påstå; dock hwad man med säkerhet kan påstå, är, att ehuru Guds särskilta förfyn skyddar He menlösa barnen, få böra föräldrar ej trotfa på Guds förfyn, emedan ett sådant trotsande utesluter den menskliga försigtigheten, fom man alltid bör iakttas Ge, Om man will wäl fara; ty att trotsa på Guds försyn, det år att fynda på nåd, ehuru det är ett allmännare oförstånd ån man tror, att fe föräldrar öfwerlemna barnen förmydet åt sitt eget öde, om ursäkta fig med den ida anwända Religionsgrundsatsen, att Gud wårdar och skyddar dem bättre än både Fader och Moder. Skall man förswara sina fel med sjelfwa Res ligionen? har man rätt att wänta underwerk af Guds försyn? har icke Herren ålagt oss att bedja, waka och arbeta, men för öfrigt öfwerlemna lifwets öden i hans hand? Men när man burit sig sjelf illa åt, så will man gerna skylla på försynen, som skolat ställa det så; går det deremot wäl, då will man sielf hafwa äran derför — til ett wittnesbörd, att werldens barn brista både till förstånd och hjerta. — T—— a