gien och medborgerlig tillwarelse? Härom är widlyfligt skrifwet på ett annat slälle, längt innan Chateaubriand få wältaligt förswarade Grekernas betryckta sak. Och bwarföre äro de Christne få kallinniga wid en händelse, som borde dock röra dem i djus pet af deras själ? Jo; ty de kallas Chrisine, men äro det icke de anse Mahomedanismen få god fom Christendomen; och når den förra ei fan skada dem i politiskt afsernde, bekymrar det dem föga, om den skadar i religiöst; det är dem likgiltigt, om Grekerne äro Chrisine eler Mahomedaner eller om de utrotas; ty liksom nutidens Religionsnit är icke annat än egoism och hersklystnad, få är nus tidens tolerans bos en annan klass ej annat än Jndifferentiim: de anfe kortligen alla Religioner lika goda). Måtte de ändå betrakta Christendomen och Mahomedanismen åtminftone från den synxurkten, att den sednare undertrycker all cultur och all medborgerlig frihet; den tåler knappt ett enda Boktryckeri i ett Rike, som sträcker sig öfwer 3 werldsdelar; då deremot Christendomens anda älstar cullurens framsteg. (Fortsättes.) ) J slutet af 1750:talet författade Adjunkten Petrus Munck en Disontation de nexu indisserentismi Å AÅtheismi, fom ander Laurells präfidium förswarades af Nicolaus Bruzelius. Denna afbardling förs liente att under en tid af mer ån 65 år wara låg af slere ån kanske denne ende, fom är Jnsändaren. — En stor del af de Disputationer, som dentiler ades i Laurels namn hafwa samme man till auktor. Då en gåna Tit. Swen Sommelius sade sig af Professor G. Sommelius hört, att Laurell betalde en Disputation med Twå R:dlr samt att den och mar författad på Twå timmar, swarade Författaren, att han dertill hade behöft 2 dagar, emedan harm git fram på demonstrationens måg, och war ej nöjd med bara fraser 0 —— —