Epigram. (Jnsändt. (J anledning af Regnards Comedi: Univerfal-Arfmingen.) Den snillrike Regnard, få qwick uti allt annat, fom i fomitens werld bar täflat med Moliere, bar dock, fom snillen plä, misstagit fig förbonnadt, kär han til giftermål, def nöje och beswär trote ej att pengar, men blolt ungdom nödig är. Men jag twärtom har byst så djerf och kätterst mening, att ungdom jemte mynt mål werfar i förening ; men att en äkta man, fom antjemt pengar haft, fan resignera på fir fordna ungdomskraft. Ty posito: du har båd rildom och podager, samt dettill en peruk, fom slutar wid din länd, man wet nog hwad parti den unga hustrun och hielpen blir helt wisst i rätta tiden sänd Der finnes ingen brist på rafka kurtisörer, fom weta bet för ant, ja til och mer vapörer. En Doctor och en knekt är öfwerellt tillreds med firma af def man att ställa Frun tisfreds. Men år du ung och arm, samt bergar dig med jag ssårjer på du flelf-din unga fru får — och ingen kavaljer gör derti minsta min, om ej tiläfligtwis blott med en — Appelsin. —————— —— — — .;a dfm