J anledning af den framställning, fom i Bihanget till Malmö Tidning N:o 30 blifwit gjord med afseende på de i N:o 40 och 42 af Helfingborgss Poften införda förslag och uppmaningar. (Jnsändt.) (Fortf. oh slut.) Hurn månne den okände Författaren brukat ätergälda Himmelska skatter, om han bar nås gra ef det slaget? om i fal ban oger stort förråd af de jordiska, (få lår ben befara, att fråga more sm en liten minstning deref. J sfal den okande Författaren för exempel hade i sin ungdom af andra njutit både himmelska och jordiska skauer, huru will han återgälda dem, innan han dör? Månne med att gifwa bort alt hwad han äger, såsom fan sin lilla framställning förejlagit andra stola göra, eller kanske hellre med att unofly alt täfaue till påannnelse om erfåndta? Detta må Författaren sielf betänka! Hwad förde ädelmod fon degåäras, ån att en of sraml. Prostens åH65rare werkligen efterskänkt Femtusende R:dir? Har han ide dewejat fin tro med fins gerningar ? Men säkert ide i följd of win Herres förslag; ty då borde han dessutom bidraga ati belala de dfe riga skulderna? Utan han bade redan lånt fina anspråk på vetalning falla, längt innan M. H. mille förhindra att andra skulle göra godt, derföre ait M. y. ej sjelf dade håg dertill. Ty hwad M. H. yrkat att de of Prosten Sehartau omwånde ow un erwiste Chrifine fule göra, bdr upps tagas under benämningen of uppoffring och sjelfförsatelse. Men hwad benämming för tjenar den, som will afwärja ett almännore sammanskott sf fruftan att för skam skull nödfjokas dels taga deri; men i stället föreslår, att några få personer äro för fin salighets stud styldige ett uterma fig, för att undwika ett sammanskolt, tännbert för ingen, utan för Fariseiska Girigbufar, men wälgörande för en aktad familj och hedrande för sjelfwa Nationen, fom dermed witsordade, att den wisste wärdera en sior man. Och då den okånde Författaren påslår, att Sorrespondenten förolins pat den Swenska fritostiga Nationer med oförtjenta förebeåelser får beislande Patriotism ecch falr nodt ädelmod, få bade det warit ett olempligt och oanftändigt utfall, derest Correfpons denten ansett menniskor af M. H:s tånfefårt annorlunda ån som undantag I den Swenska Motionen. Ty änskönt Correspondenten encast skrifwit, ast delmod numiera ide utgör hufwurdraget i Swenska Mationens karakter, å fan M. Ö. dock ej göra fin ensidiga sak til Swenjka Nationens, emedan den ide, ik M. I, söker förhindra det goda, den eilläfwentyrs ej sjelf wille deltaga uti. Corresp. yttrade dessutom biott, att samdandet felades, för att tikwägabringa sådana ärla företag, fom et woro sälspnå i England. Jnsändaren fiuktar dessutom ide, art förklera fig wara of samma tanke med Correspondenten, och wågar tidägga orsaken hwarföre Swenska Na:ionen numera brister i Pas triotism, nemligen den öfwerhandtagande flärden och lyxen, som är ett Riksförderf om wållar, att Nationen anwänder det på ypppigdet, som i en bättre tid slulle böfwit anwändt på wmennis skoälstande stiftelser och nyttiga inrättningar. Dn fom öpvet säger Swonsta Nationen det år dess wän; men den fom will inbilla Nationen, att den i högre grod ån många ancra år Patriotisk och ädelmodig — en sådan menniska är en smickrare, och förjenar sunckrares lön. När den ofände Författaren slutligen under denämningen a Lagtlo Tyrann gör kränkande allusioner, få stall utgången råtifärdiga dem skarpsssinnighet, fom traml. Prosten Schartau wisade i sjelfwa doden; och säkerligen skulle ban aldrig lemnat fitt fila förtroende åt en man med fådant hjerta och tänkesätt, fom den okände Författaren illfänqts art med fin Lia Skrise förklara. 2— — — — — ————— il Landshsfdingarne N. och N. at Magistraterne böra til Fartig: Föreftåndarne i Församlingen ifrån fig lefwerera en ottondedels procent wid dourtekaingar, fom af them förrättas. Then 29 Apr. 1761. — Hwilket meddelas tid deras