bl I ROR Mät beh rå vån v et SATS RT. vä AG LA BÖRA OY VA SS TFT Y 95öO56 Werelundermisningen grundat en inrättning, fom är god och tan blifwa bätt:e. För härwarande äffemtliga laroan talt går staten hwad han fan, men dep tillgångar äro instränkta oh ban råfnar bhivcroalt på ten medborgerliga wälwiljan. Just derföre att jag tror, att han minsl missräknar fig på Er, bar jag en bön att göra Eder, J stadens Fåderl I fen det sjelfwa, mine Herrar, unders wisningen år alt för trångbodd inom dessa murar : jag får knappast rum bland Edra söner. Med en ringa kostnad, då den delades på få många, kunde det bristande lätt afhjeldpas Om medlen ders til kunde Wi framdeles öfwerläaga, och hmad fiiftets byggnadskassa fan bidraga tid et: få godt äns damål, det skaå ej uteblifwa. Men afslån ej alldeles min bön, Det år ej manligt, att den, fom bes går rågot allmänt nyttigt af Eder, blir afwisad. Låt det ej sägas, att I til första eremplet härpä walt mig, och det försia gången jag talade till Eder, Om der dlir Er möjligt, få görer hwad J funnen, ide för mig, utan för Edra barn, för Er sjelfwa, för Er åra, för den goda saken, får det allmänna bäfla och waren öfwertygade, att en god gerning aldrig dlir obelönt, hwarken i himlen el: fer på jorden. OM wärderen J tacksamhet, få funnen J årmmstone påräfna min ech cfterwerls dens. Slutligen ett ord till Eder, J Unge! Jag är glad öfwer de framsteg J gjort, ty det hör till mitt fad, och från barndomen har jag alskat kunskap och upplysning. En god början år halfva wägen, om man nemligen fortsätter fin wäg och ei stadnar midtpå. Mycket, ganska mycket, det mesta återsstår Er ännu att läta. Ty wisheten ligger i en djup brunn, och I swäfwen ännu samtlige på def via. Lifwet år korrt men konsten lång, lade de gamle, Begagnen derföre den dag I ägen, och maren öfwertygade, att Er möda i den mågen ej år spild. En Romersk Kejsare oh, hwad mer år, en stor man, fade fordomdags, att han sörlorat dagen, når han ej derpå utöfwat något godt. På jamma sätt år den dag, då I ingenting låren, förlorad för Eder. Den förlusten ersätter intet på jorden, ty tiden flyger hår, fot en fogel i skogen, och wånder alorig, aldrig åter. Fatten honom derz söce i wingarna, eller rättare, hängen Er fast wid hans wingar och twingen honom att lära Er sin wisbet, brottens med bonom, fom Ilracl med Gud, och släppen honom icke förrän han wälsignat Er, Hwad J I låren, derföre hafwen I närmost att tacka Edra Lärare: wörden dem dersöre, älsken dem, lyden dem, ty de äro Er själs söräldrar, ty de uppoffra akt för Eder och fordra intet annat tillbaka, ån Ert eget bästa, cch endast genom Er egen lyda funnen J belöna alla deras omsorger. Frukien Gud öfwer alt, ty Gudsfruktan år wishetens begynnelse, och når I en gång tunnen fatta det, då skolen I inse, art Herren Gud år Å och D i al werlden och äfwen i kunttas pens, i bimlen fom rå jorden. Jag hemfdrlåfwar Er nu, Anwänden med flit Eder fritid, uppres pen inom Er hwad I lärt oh söken att widare lära Er sjelfwa; ty den bäste läromästaren bor i Ert eget bröst, når han en gång wafnar, oh piiten år icke död, men han sofwer. Jag lemnar Er nu för en tid, men få ofia jag fan, år jag åter hos Er. Räknen derföre ide på min fränwaro, utan arbeten fom om 3 wåntaden mig dagligen. Äfwen frånwarande wet jag, ywad 3 8örrn: jag har ett dra i Edra lärosalar, och obekama röster hwiska til mig hwad fom sker hår wid Dettecn. Unnen mig den glädjen att aldrig få höra annat än godt, annat än det båsta om Er, Då mill jag glädjos, då mil jag lifwa då mill jag hjelpa, få midt jag förmår, Men sjelfswåld och oosdentlighet tål jag ingalunda. Jag skämtar flundom, men jag år ej aktid öott skamta med. Den förjumlige, den teilllne, den o pgdige — akten Er, han fan ide bära min wrede. Farmål! — jag wille gerna, innan jag skiljes från Er, gifva Er en gåfva. Men hwed skall jag gifwa? Jag bar också parit barn fom J, och wet, att I redan ägen det bästa, kanste utan att weta det. I ägen sinnets frid och hjertats oskuld. Det närwarande år grönt för Eder och framtiden år rosenfärgad, fom en morgonräcnad öster på bergen, AC! jag år för fattig att funna bjuda Er något båttre! — Gora bj sdes 6 8 fan bjuda Hå KR ännu bättre! Jag fan biuda Er det bästa: Böjer kktan til Gud oh annamer wålsignelsen: Herren wälsigne Eder, och be ber: upplyse sitt ansigte etc, E signe Eder, och beware Eder; Herren